Det är 16:e året Diggiloo-turnén är ute i sommar-Sverige. Första gången vid Tullgarns slott. Vädret var strålande, miljön fantastisk. Torsdagens show bjöd på allt man kan förvänta sig av en Diggiloo-show: Ett musikaliskt glädjerus, energi, hundra klädombyten, glitter, paljetter och duetter och allsång med "några av Sveriges populäraste artister just nu - och Christer Björkman", som David Lindgren skojade inledningsvis.
Men det låg kanske en sanning i det, tanken slog mig, förutom hans ”Imorgon är en annan dag” från -92 vet jag inte riktigt vad mellodirektören Christer Björkman tillförde?
Kampferdrops röst var också ett frågetecken, upplevs nog bäst på dansgolvet från en Spotify-spellista.
David Lindgren gjorde ett lysande jobb i sin roll som konferencier. Han strålade av glädje, skojade friskt med både publik och artistkollegor. Med energi likt en femåring efter lördagsgodiset skapade han liv mellan akterna.
Tommy Nilsson berörde hela publiken i slottsträdgården med sin vackra och varma hyllning till hans före detta svärmor och hela svenska folkets Lill-Babs. Det syntes att han själv var mäkta berörd när han framförde Elvis Costellos ”She” samtidigt som det på storbildskärmen rullade bilder på Lill-Babs. Hyllningen möttes av kvällens första stående ovationer.
Mendez dansade in på scenen med sina sköna salsarytmer till mellohiten "Every day" och när han senare under kvällen körde ”Razor tounge” och ”Carnaval” reste sig publiken från sina filtar och campingstolar.
När Mariette körde sitt bidrag från årets melodifestival (”For you”) glömde man knott, mindre roliga akter och sveptes med i hennes magi och scennärvaro. Samma gällde med Ida Redig som iallafall överraskade mig med sin vackra röst och närvaro.
Showens stora stjärna var utan tvekan Ola Salo. Med hans röst och scenspråk var han i en klass för sig. Höjdpunkten under kvällen var när mörkret hade lagt sig och han körde The Ark-medley och ”Calleth you, cometh I”. Då kokade publiken och blev som förbytt. Var det samma publik som under showens första timme knappt orkat klappa, och när någon väl klappade högt visade sig vara på grund av alla knott i kvällsluften?
När David, som fortfarande hade samma energi, började shuffla, köra fågeldans, fulldans och flossa kunde inte Tommy Körberg och Per Moberg, som stod längst fram, sluta gapa.
Komikern Marika Carlsson fick publiken att brista ut i skratt flera gånger men lyckades också beröra publiken känslomässigt när hon berättade om hur hon i hela sitt liv känt sig utanför, på grund av sin hudfärg och utav sin sexualitet. Det följdes av att alla artisterna sjöng låten ”This is me” tillsammans.
När hela gänget sen hyllade Avicii kunde kvällen inte bli bättre. Tack, vi ses nästa år.