Asfaltsväg övergår i grusväg och grusväg i skogsväg. Bilen parkeras vid en vändplan och färden fortsätter till fots, längs en skogsstig ner till vattnet.
[instagram url="https://www.instagram.com/p/Bc_0m91D_vV/?taken-by=c_lillsebbas" width="860" hidecaption="false"]
Vi befinner oss på den nordligaste delen av Selaön, på den landtunga som bär namnet Vittingeholm. Lindö ligger 150 meter ut i Mälaren – och så här i isläggningstider är det inte bara att ta båten eller sparken över sundet.
‒Det är några veckor nu innan isen lägger sig och sedan samma sak till våren när isen smälter som det blir lite bökigare att bo som vi gör. Men det är inte jobbigt – bara mysigt, säger Nathalie Nylén.
Man har alltid för mycket kläder på sig. Nästa år blir det nog en hydrokopter så man kan ta sig över utan att bli helt svettig.
Anders Dahlin
Hon och Anders Dahlin kommer båda ursprungligen från Stockholm, men några typiska stadsbor är de inte. Den gemensamma drömmen om att vara självförsörjande förde dem till Vrena utanför Nyköping, men den gården var inte optimal. Hon ville ha mer mark för djur och odlingar och han, som vuxit upp i skärgården, saknade vatten. Båda ville bo mer avskilt, utan grannar.
‒Vårt nya ställe behövde också ligga ganska nära Stockholm då jag har barn och dessutom jobbar där, säger Anders Dahlin.
Efter två års letande dök Lindö upp i Hemnet-listan. Boningshuset är byggt 1986, men de äldre byggnaderna på gården har en historia som sträcker sig till 1776. På ön finns också sex mindre sommarstugor, men Nathalie Nylén och Anders Dahlin är de enda bofasta året runt.
Även Nathalie Nyléns morbror är en del av familjen och bor i en separat lägenhet en trappa ner. Han har titeln byggledare på gården, och nog finns det mycket att göra.
‒Alla ekonomibyggnader har förfallit efter att bara ha stått i 30 år. Den tidigare ägaren gjorde inte mycket åt dem, vi har lagt mycket tid på att bara dra fram skräp och skrot som har samlats under alla år. Det gamla torpet är delvis förstört och ladan håller på att rasa in. Det måste vi fixa, för det är i den ladan vi vill ha djuren framöver, säger Anders Dahlin.
Han talar om fåren, hönsen och de tre shetlandsponnyerna som också bor på Lindö tillsammans med hundar och katter. Till våren ska nya grisar införskaffas och kanske blir det också någon ko framöver.
Målet är att inom tio års sikt bli helt självförsörjande. Köttet paret äter kommer från deras egna djur, de fiskar kring Lindö och i skördetider ger odlingslådorna utdelning i form av sallat, alla tänkbara grönsaker, baljväxter, flera slags kålväxter, olika löksorter och bär.
‒Det ger en enorm tillfredsställelse. Första gången vi tog in ägg från våra egna höns kände jag sådan tacksamhet, och när jag äter vårt kött känner jag stor respekt och vördnad för djuren, säger Nathalie Nylén.
Men, påminner hon, resan mot ett liv som självförsörjande har bara börjat:
‒Hade inte Ica funnits så hade vi svultit. Vi vill heller inte jobba ihjäl oss och gå in i väggen på kuppen. Lindö är vår oslipade diamant och det får ta den tid det tar att nå målet. Det är häftigt att veta vilken resa vi har framför oss.
I somras drev Nathalie Nylen kiosken vid Östabadet i Stallarholmen. Klassiskt strandfika kompletterades med försäljning av bland annat grönsaker från Lindö, och två medhavda ö-kaniner gjorde succé bland de yngre besökarna.
‒Om vi bodde på fastlandet så hade vi kunnat ha en gårdsbutik. Kiosken gör att vi kan sälja våra varor och på så sätt få in lite pengar. Det är ett sätt för att nå målet om att bli självförsörjande, berättar hon.
Första gången vi tog in ägg från våra egna höns kände jag sådan tacksamhet.
Nathalie Nylén
Kaninerna, som sommarens unga glasskunder döpte till Karamell och Kokos, har dessvärre skuttat färdigt. Lindö har haft besök av en räv, som också tagit ett flertal höns från gården. Just nu hålls de omkring tio kvarvarande fåglarna instängda, och tankarna på en hönsgård tar form för att inte fler ska bli rävmat.
Nathalie Nylén driver en blogg och har nyligen fått jobb inom Strängnäs kommun – ett uppdrag inom Strängnäs business park som går ut på att bygga nätverk för kreatörer, innovatörer och entreprenörer i kommunen. Sommartid kommer hon kunna ta båten till Eldsundsviken – men Anders Dahlin, som arbetar med elförsörjningen i Stockholm, tar bilen till huvudstaden.
Så här års inleds hans resa till arbetet med vad som kan liknas vid ett ordentligt träningspass. Anders Dahlin ställer sig bredbent i båten och sätter den i gungning för att krossa isskorpan som bildats i viken. Med en krok drar han båten mot den lina som är uppspänd över sundet, sedan är det bara att dra sig framåt.
[instagram url="https://www.instagram.com/p/BdADptAjZza/?taken-by=c_lillsebbas" width="860" hidecaption="false"]
Det skrapar och skrovlar när båten plöjer undan isflaken närmast Lindö. När vi når öppet vatten får öronen, och Anders Dahlins armar, vila ett slag. Men snart är det dags att ta sats mot isen igen.
‒Man har alltid för mycket kläder på sig, säger Anders Dahlin.
Bilen står parkerad vid vändplanen på skogsvägen. Overallen och den tjocka mössan, isdubbarna och kängorna stuvas in i bakluckan – där Stockholmsuniformen som består av en tunn dunjacka och välputsade skinnskor väntar.
‒Nästa år blir det nog en hydrokopter så man kan ta sig över utan att bli helt svettig, säger Anders Dahlin.
[fakta nr="1"]