Snön faller inte ner. Det blåser från Östersjön och för dem som tar en promenad ner till hamnen träffar blötsnön rakt i ansiktet. Omysigt så det förslår – speciellt eftersom de flesta redan ställt om till sommartid i dubbel bemärkelse och ställt fram både klocka och utemöbler. Ack och ve.
I själva verket kan snöovädret ha kommit i grevens tid. Vintern har varit ovanligt torr. Trevligt om man, som jag, måste cykla varje morgon på en grusväg, men baksmällan kommer när det blir varmt. Förra sommaren var grundvattennivåerna ovanligt låga i delar av landet. Nu blir det ännu värre, bland annat för att det inte finns så mycket snö som kan smälta den här våren. Det är vackert att lyssna på en porlande bäck när vårfloden kommer, men det hör enbart till det estetiska. Snö som smälter fungerar som en reservoar. Vattnet sparas på vintern och portioneras ut när det blir varmt i stället för att allting kommer i en störtskur och försvinner lika fort. Den här lilla påsksnön är nästan allt vi får i östra Sörmland i vår när det gäller den varan.
Betydligt värre blir det i varmare områden som är beroende av glaciärer som smälter under sommaren och byggs på igen under vintern. Här blir det problem på allvar. För några år sedan vandrade jag uppför en glaciär. Innan jag kom fram dit var det ett enormt område, nästan lika stort som glaciären, som såg ut som ett öde månlandskap. Här hade glaciären legat tidigare, men nu dragit sig tillbaka.
I torrare delar av världen skulle de antagligen fortfarande se det som att vi har ett överflöd av rent, friskt vatten. Samtidigt är vi vana vid att slösa på färskvatten här. Det ser ut som att vi får göra oss av med den vanan nu.