Diakonen Anja Dagerhed avled den 5 mars i en ålder av 76 år. Hon sörjs närmast av maken Stig, sonen Mathias och dottern Katarina med respektive samt barnbarn.
Man brukar tala om tyst diplomati. Då menar man utrikespolitiskt handlande i det tysta. Anja handlade i det tysta som diakon i den bästa bemärkelsen. Hon hjälpte och stöttade många människor här i Nyköping helt obemärkt för många.
Hon var buren av Bibelordet från sin diakonvigning, som handlade om att Gud ger styrka: Var inte rädd, jag är med dig. Ängslas inte, jag är din Gud. Jag ger dig styrka och hjälper dig, stöder och räddar dig med min hand.
På flera sätt gick Anja i diakonissan Inga-Karins fotspår, när hon rent faktiskt satt i sockenstugan där syster Inga-Karin bott och verkat intill Nicolai kyrka. Syster Inga-Karin var en förebild. Anjas trohet i sin tur mot sin kyrkas herde är idag vår förebild. Hon arbetade efter sin vigning 1990 i S:t Nicolai församling fram till sin pensionering och innan dess som diakoniassistent på Arnö.
När jag tänker på Anja, så tänker jag på hennes långa livsresa från Åland till Nyköping, från mentalskötare till diakon i Missionsförbundet till assistent och diakon i Svenska kyrkan. Det fanns alltså en oerhörd styrka inom Anja, som var imponerande. Hon bars av sin tro till ständiga uppbrott och förändring, trygg i att Gud stöder och räddar.
Här i Nyköping var Anja också en del av arbetet vid NK-villan, som drevs av Nyköpings kristna samarbetsråd. I detta sammanhang fanns diakonen Sixten Kjell med. Ett annat viktigt och framåtsyftande integrationsarbete var Saras döttrar, som Anja tog initiativ till. Båda dessa projekt handlade om tydliga sociala insatser och integration. Detta vid sidan om syföreningar och många samtalsgrupper.
Anja kunde i all sin ödmjukhet också vara förmanande och bestämd. Kyrkoherden hade också att lyssna till diakonens råd och synpunkter. Hela tiden handlade det om människans utsatthet. Församling hade att vara ett stöd och ett hopp i en värld som rymde orättvisor. Se, be och handla var Anjas främsta redskap. Hos andra ville hon tända hoppet: Var inte rädd, jag är med dig.
I förfastans tid kallade Gud hem Anja till en annan tempeltjänst, än den hon varit trogen som diakon söndag efter söndag. Vi som är kvar i denna värld tackar i bön, för vad Gud gjort genom Anja Dagerhed, och ber att Guds eviga ljus ska lysa för henne.
Minnesord