– 14 augusti 1967 började jag. Då var det bara en byggarbetsplats här och lokalerna blev egentligen klara när vi gick i skolan, säger Rune.
På den tiden gick han i yrkesskola och undervisningen var uppdelad mellan Gripen och lokalerna i Kungshagen, där Lantmännen nu har sin verksamhet. 14 år gammal fick han sedan anställning.
– Vi var sex elever som gick på verkstadsskola här i tre år och därefter fick de som ville vara kvar och fortsätta jobba. Jag är ju född på landet ute i Sättersta och tyckte att det verkade kul.
– Drabantmaskiner hette det då, sedan blev det Odal maskin och Lantmännen.
Arbetsuppgifterna har varit desamma under årens lopp, reparationer av alla möjliga typer av maskiner som hör lantbruket till. Under 52 år har det såklart hänt en hel del inom området.
– Vilken utveckling det har varit. I början jobbade man mest med småtraktorer, nu är det helt annorlunda. Det har kommit nya maskiner och det har varit intressant att lära sig. Lite nyfiken har man alltid varit.
Många mil i bil har det blivit. I början mest kortare resor till lantbruk i Nyköpingstrakten, på senare dagar har Rune och kollegorna haft uppdrag hela vägen upp till Stockholmstrakten.
– Så då har man fått träffa lite nytt folk. Det blir ju lyckliga när man kan hjälpa dem att få igång maskinerna. Det har också triggat mig, det känns skönt att få hjälpa till.
Snart fyller han 67. Tanken var att gå i pension vid 65, men för fem år sedan inträffade en allvarlig olycka när Rune halkade på en isfläck och slog i huvudet.
– Jag låg på intensiven i fem dagar med två hjärnblödningar och en fraktur i skallen. Då började man inse att man är inte odödlig.
Olyckan har satt sina spår.
– All lukt är borta, den enda fördelen är att jag inte känner lukten av gödselspridare. Samtidigt känner jag inte om det är en kabelbrand eller så, det har varit riktigt jobbigt.
Nu har det blivit dags att runda av. I fredags gjorde Rune sin sista arbetsdag och tackades av för minst sagt lång och trogen tjänst.
– Det är vemodigt, måste jag säga. Det har alltid varit bra stämning här och jag kommer ju sakna att åka ner hit och mecka lite på helger.
Nu återstår det att se vad Rune ska fylla sina dagar som pensionär med.
– Vi har ett ställe i Mariannelund (Småland), 70 hektar stort så där kommer jag nog att var en hel del. Annars finns det säkert någon bonde här i trakten som kan behöva hjälp.