Till minne
Några ord om en lång vänskap. Jag lärde känna Wolf redan 1943. Jag var 4 år då och Wolf 13 år och kommenderad som biträdande barnvakt åt mig. Vi bodde båda i Örebro, våra föräldrar umgicks och vi bodde i då nybyggda villor på Väster, inte långt ifrån varandra. Mina föräldrar reste en del och då var det enkelt att lämna mig några dagar i deras vård. Med tyskt påbrå bestod deras trädgård huvudsakligen av grönsaker och det var ordning och reda med allting. Det var början till en lång vänskap med Wolf som oftast fick ta hand om mig. Vad jag fortfarande minns är Wolfs stora, fina Märklinbil, som ingen fick leka med. Framför allt inte jag.
Åren gick och nu är det drygt 40 år sedan jag kom till Nyköping och kunde återuppta vänskapen med den alltid glade, saxofonspelande musikanten Wolf. Ett fint minne är när Wolf med orkester plötsligt kom och spelade upp dansmusik på min 60-årsdag för 20 år sedan.
På senare år har vi tillsammans med hustru Ulla-Britt haft ett gemensamt anti-Åkrokenintresse. Trots nyckelskrammel, namninsamlingar och insändare trotsar kommunen mångas önskemål och bygger för den sista och äldsta delen av Nyköping.
Nu är Wolf borta och jag saknar honom och hans bullrande skratt. Och jag minns hans fina Märklinbil!