Rummet påminner en hel del om en konstnärsateljé. Det ligger penslar och färger framme. I lådorna finns skulpturmaterial som vax och längs med väggarna står "ugnar" för att gjuta i. 

Tandtekniker Benny Lissman har precis startat upp sin egen verksamhet i en källarlokal vid Repslagargatan i centrala Nyköping. En tryckluftsventil krånglar.

Han sitter på knä och skruvar med maskinen. Det funkar inte och knalla över till närmsta järnhandlare eller ringa en hantverkare när något bråkar, utan han får fixa det mesta själv.

Artikelbild

| För att tänderna ka bli så naturtrogna som möjligt måste Benny Lissman tänka på form, färg och ytstruktur. För blanka tänder kan se konstigt ut även om färgen är rätt, som exempel.

– Men det är bara mekanik, så det löser sig, säger han.    

Det är prylar lite överallt, utan att upplevas rörigt, så hans avslappnade kommentar om mekanik kommer inte som en överraskning.

Att lokalen andas konstnärsverkstad är inte så förvånande. Även om vardagen går ut på att bygga tänder går det givetvis att gjuta vad som helst i ugnarna.

– Men inte så stora saker. Jag har gjutit smycken, säger han.

Artikelbild

| Att människor har vita tänder, som de längst till vänster är ovanligt. Den mest förekommande färgen på tänder är den som sticker upp med markeringen A3, enligt Lissman.

Intresset för att formge tänder kom tidigt. Redan som barn. 

Bennys mamma hade problem med en tand men blev besviken på resultat när den nya sattes in.

– Hon tyckte att det måste kunna göras betydligt bättre och sökte till en tandteknikutbildning.

Till den utbildningen följde Benny gärna med som barn och kollade. Eftersom han älskade att sitta med pincett och bygga knepiga helikoptermodeller förstod han tidigt att det pilliga jobbet att bygga tänder skulle kunna passa honom.

– Men mamma hade för dålig syn så det funkade inte för henne.

Redan i högstadiet valde han ett tandtekniskt laboratorium som prao och på gymnasiet kom han in på en tandteknikutbildning. Sedan har det rullat på och redan som 24-åring var Benny ansvarig för ett laboratorium i Norge under två år.

– Efter det var jag lite för slapp. Jag borde ha startat ett eget företag redan då, säger han.

Nu är han 47-år men det nystartade företaget handlar inte bara om loj företagsanda som ung. En svår bilolycka gjorde honom oförmögen att jobba i fem år och satte stopp för planerna. Vägen tillbaka från ryggskadan blev lång och gymmet är fortfarande en god vän.

Andra kompisar är LP-spelaren, skivorna och en semi-akustisk gitarr som står i hörnet av lokalen. De har han ställt dit av hälsoskäl. Men inte bara för att njuta av musik.

 – Jag tappar lätt tiden när jag sitter och jobbar. När jag måste byta sida på LP-skivan måste jag röra på mig.