Det var pampiga röda rosor och vita liljor i praktfulla arrangemang. Tjusigt värre, men ingenting för min mamma som uppskattade vilda blommor och det man odlat själv hemma i trädgården.
Det har gått två år, men jag minns hur jag håglöst bläddrade fram och tillbaka bland de tjusiga blomsterbilderna från begravningsbyrån i Stockholm. Ingenting kändes rätt.
Till sist pratade jag med en blomsteraffär i Nyköping som förstod precis vad jag var ute efter och komponerade en fantastisk kistbukett med tunna små tulpaner, sirliga kungsängsliljor och de mest vårliga blommor som gick att uppbringa i mitten av februari. När buketten stod på plats vid kistan grät jag en extra skvätt bara för att de passade min mamma så perfekt.
De sista avskeden av våra nära och kära blir allt mer personliga. Vi vill inte bara ha blommor som speglar våra anhörigas smak, utan också spela musik de tyckte om och kanske ha ett föremål på kistan som berättar vilka de var i livet och vilka intressen de hade.
Har du egna tankar om döden? Vill du berätta om en begravning som blev extra fin? Mejla gärna till personligt@sn.se och dela med dig av dina erfarenheter.