En bit in på nya året nåddes jag av ett smärtsamt besked. Min gode vän, och många andras, Hans Stensson, hade avlidit. Det var tungt. Vi lärde känna varande för många år sedan, det var under 1950-talets senare del och det var sporten, framför allt, som förenade oss. Mötesplatsen, som för många andra gossar var Folkungavallen och fotbollsträningen där. Hans var inte det namn som användes utan mer Tummen som alltid skulle följa honom. Möjligen Acke efter pappa Axel gick bra, allt var en humörfråga.
Med Lasse Bobrov som tränare och Timpa Sjögren som lagledare tog vi oss fram till serievinst 1959. Klippan i försvaret var Tummen. Våra talanger skulle även räcka till att klara slutspelet och snart stod vi som mästare i Sörmland. Framgångarna skulle fortsätta även i junioråldern där vi slutade med finalförlust. Snart väntade NSK:s A-lag och Tummen var där en ypperlig kraft, mästare i det gröna fältets schack, boll och placeringssäker avväpnade han de flesta motståndarna.
Vid ett tillfälle sa han: "Jag behöver nya skor." Han tog ut ett par för stora sådana, något jag inte förstod, varpå han svarade på min fråga: "Det är lättare att få bollen att bara dämpas på tån!"
Många är de rosor som strötts över Tummen i lokalpressen där jag i första rummet tänker på Arlas och Exmans artiklar. Vårt spelkunniga läroverkslag i Prins Bertils pokal byggde också sin styrka på Tummens spelskicklighet. Som någon sa när jag visade bilden ovan: "Det är precis så jag minns honom!" Bilden för övrigt tagen på Gutavallen -62 varifrån vi flög hem med en cupseger!
Vi spelade ofta whist i helgerna, spel för fyra, och det gick åt mycket fikabröd något Tummen var svag för. En gång hade vi bullar och varsin bakelse inköpta. I en paus när det var dags, mumsade vi gott, men så hade Kjell Lill-bagar’n en tårta med sig dessutom. Vad göra med den? Vi delade den på mitten och tre av oss åt med svårighet våra bitar. Vad gör vi med resten? Tummen blev inte svaret skyldig: "Den tar jag!" Allt gick åt! Han gillade godsakerna! Genom vår förening Äldre NSK har Tummen följt oss genom åren men inte kunnat delta. Han lämnade oss med våra fina minnen och en stor tomhet.
Våra varma tankar går till hans fru Monica och sönerna Jens och Niklas med familj.