Karl-Axel Lundberg var statarbarn, och där i statarstugan med ett rum och kök föddes den rättvisekänsla som kom att prägla hans fackliga och politiska arbete.
– Jag såg hur fattigt folk hade det och förstod att enda chansen att kunna förändra var genom att sluta sig samman, berättade Karl-Axel Lundberg i en SN-intervju inför 90-årsdagen i juni 2014.
Pappan köpte så småningom en liten gård i Årdala, där familjen kunde försörja sig med hjälp av två hästar och sju kor. Den unge Karl-Axel jobbade som vallpojke på sommarloven och tjänade 1 krona och 25 öre om dagen.
Men som 14-åring lämnade han hemmet, tog sig till Arbetsförmedlingen i Nyköping och fick jobb på trävarufirman Exportlist i Nyköping.
– Sedan kom kriget 1939. Jag var tvungen att komma hem till familjen som flyttat till Bullersta. Där tog jag hand om hästar och körde is från Stadsfjärden som användes i kylrummen, bland annat på mjölkcentralen i Oppeby, berättade Karl-Axel.
1949 anställdes Karl-Axel Lundberg på SJ:s elavdelning, där en olycka höll på att kosta honom livet 1956.
– Jag fick 16 000 volt genom kroppen och trillade ned från en elledningsstolpe.
Han skadades svårt i bäckenet och vårdades tre månader på Nyköpings lasarett, utan att bli riktigt återställd.
– Det är därför jag går så illa i dag, berättade Karl-Axel.
Det fackliga intresset ledde till en politisk karriär som började i idrotts- och fritidsnämnden 1952. Från 1975 till 1988 var Karl-Axel Lundberg kommunalråd och ordförande i Nyköpings kommunstyrelse, med undantag för åren 1977–1979 och 1986–1988 då det var borgerlig majoritet.
Karl-Axel Lundberg sörjes närmast av dotter och ett barnbarn.