I över ett decennium har Axa Fjällmaraton arrangerats i Vålådalen, som är en del av Årefjällen. På loppets hemsida beskrivs banan som "extremt krävande" med "varierad terräng och tekniska partier", och där tider påverkas från år till år av hur blött det är i terrängen.
Därför kan det kanske tyckas som en rätt udda och extrem 30-årspresent att ge till någon. Men Trosabon Andreas Blomquist, mountainbikeåkare sedan tioårsåldern som varit en del av Sverigeeliten inom sporten, antog utmaningen med glädje.
– Banan är magnifik, jag älskar att vara i fjällen. Att få springa där förhöjer upplevelsen, säger han.
– Man bär med sig lite vatten och godis och så bränner man av loppet på kanske fem timmar, jämfört med om man vandrar i fjällen i två dagar.
Sju år senare är Andreas Blomquist en inbiten skogslöpare. Mountainbikeåkandet har fått stå tillbaka lite för skogslöpandet, dock inte på grund av brist på intresse utan snarare av praktiska familjeskäl.
– Jag har två barn. Ska jag få lika mycket träning som en timmes löpning behöver jag cykla i tre timmar, så det har blivit naturligt att jag cyklat mindre än vanligt, förklarar han.
Tidigare kunde Andreas Blomquist delta i uppemot trettio mountainbiketävlingar om året, men nu för tiden ställer han årligen upp på drygt tre skogslöpningstävlingar. Dock ligger antalet träningspass i veckan på ungefär detsamma som förut: två till tre gånger i veckan, inklusive ett cykelpass.
– Jag kör ett längre pass på helgen, då blir det ett halvmaraton. I veckorna ligger jag kanske på milen, säger Andreas Blomquist.
Idrotten har med andra ord varit en väldigt stor del av Trosabons liv. "Man känner sig stark, mår bra i kroppen jag vet att det är bra för framtiden", som han själv beskriver. Och i sitt yrke som insatsledare hos räddningstjänsten i Nyköping krävs det att han tränar aktivt för att klara av jobbet.
Träningen fungerar också avkopplande för både kropp och knopp.
– Står jag inför något problem, privat eller på jobbet, så kommer jag oftast på de bästa lösningarna när jag är ute och springer, säger Andreas Blomquist.
Var tycker du bäst om att springa?
– Sörmlandsleden tycker jag är bäst – och den finns överallt. Man kan ta bilen och starta nere vid Nynäs, det är en favoritsträcka. Mellan Järna och Mölnbo är också en fantastiskt fin sträcka.
Vilka likheter ser du mellan skogslöpningen och mountainbikeåkandet?
– Hela tiden måste man tänka på terrängen, vilka vägval man gör och var man ska sätta fötterna. Ena stunden springer man upp för berg, nästa gång på rötter och sedan plötsligt genom ett kärr.
Vilka tips skulle du ge till en som vill börja med skogslöpning?
– Geografiskt tycker jag man ska springa på Sörmlandsleden, för du tappar inte bort dig och du kan lätt reka vart du ska springa. Det finns bra kartor och beskrivningar. Spring gärna med en kompis just för att man kanske stukar sig, så att man kan få hjälp.