Vid en avkrok från väg 223:s sydligaste utposter mot Nyköping ligger Karlshäll. Här ställer konstnären Irene Eklund ut sina alster, i ett gammalt sädesmagasin på den sörmländska gården där hon och maken bott sedan 1979. Genom åren har de haft kor, hästar, får och höns. Nu går bara fem gotlandstackor kvar.
På undervåningen i det lilla magasinet ställer Irene ut sina unika lapptäcken och kuddar. En trappa upp har hon sin skräddarateljé på den ljusa övervåningen. Från gavelfönstret kan man blicka ut över åkrarna.
"Som härligt första stopp från söder möter Irene gästerna, alltid glad och positiv. Med ett varmt leende ser hon till att besökarna gör fler upptäckter längs vår fina väg 223", lyder motiveringen.
– Jag vart väldigt hedrad av det här, säger Irene.
– Det är kul att vara med i det här kvinnliga nätverket. Vi stöttar varandra. Att vara ute på landet kan ju bli ensamt, men här har man ju ett gäng runt omkring sig.
Vägen som sträcker sig hela vägen från Mariefred har blivit en populär utflyktssträcka för folk som vill kombinera upplevelsen lantliv och konst och kultur. Föreningen samlar flera av områdets kulturella aktörer som samverkar för att nå ut till turister och andra som vill uppleva bygden. Besökare från hela landet, men även från både Tyskland och Italien, hittar hit, särskilt om somrarna.
– Det är jättemånga som åker väg 223. Vi har lyckats nå fram.
Det var när barnen var utflugna som Irene på allvar började med textilkonsten. Hon hade alltid sytt, till barnen, till sig själv och till hemmet. Men vid millennieskiftet tog hon steget fullt ut och köpte en ny symaskin med avancerade funktioner. Genom ett program för maskinbroderier kan hon sätta stygn på fotografier som hon själv tagit. Bilder på allt från vilda djur, rovfåglar, trälador och gamla dieseltankar utgör motiven. De broderade fotografierna kompletteras med vackra tyger och ibland en bit fårskinn från de egna djuren.
– Handarbete är något helt annat, här jobbar jag i datorn. Inget motiv är det andra likt. Det finns ingen som har en likadan.
I höstas gick hon i pension från SSAB där hon och maken jobbat i många år. Äntligen kan hon ägna sig åt det hon verkligen vill.
– Jag njuter av pensionen och av att kunna vara mer med barnbarn och maken. Och det är roligt att kunna lägga mer tid på konsten.