1997 var Camilla Jaxner från Bryngelstorp i Stockholm för att träffa "The hugging saint", Det kramande helgonet, från Indien. Egentligen heter hon Mata Amritanandamayi och ska ha hunnit krama 35 miljoner människor världen över. Då visste Camilla inte att det var det första mötet med kvinnan som i dag är hennes guru.
– Min mamma brukade fråga mig varför jag alltid sprang framför henne, men jag sökte efter något. Så när jag var 17 eller 18 år fick jag boken Ut på yttersta grenen av mamma, och jag blev alldeles chockad, berättar Camilla.
Boken skildrar författaren och skådespelaren Shirley MacLaines sökande efter sanningen som hon kommer fram till finns i tron på reinkarnation. Camilla kände att det hon läste var sant.
– Då var det New age, och det fanns jättemycket att ta del av. Jag började söka efter andligheten, men det var inte förrän jag träffade Amma första gången i Stockholm som jag hittade rätt.
Amma betyder moder och är Mata Amritanandamayis tilltalsnamn. Vid ett möte med Amma i Finland 1999 hamnade Camilla i en namngivningskö utan att veta om det. Hon ville träffa det kramande helgonet för att ställa en fråga, men i stället fick hon en lapp. På lappen stod det ett namn, och dagen efter ändrade hon officiellt sitt namn till Arati.
– Även om det inte var därför jag ställde mig i kön, kände jag att jag hade fått den lappen av en anledning, säger hon.
Första resan till Indien var Arati fortfarande inte övertygad om att det var rätt.
– Det var så ruskigt varmt, och så mycket folk! Jag trodde att det bodde 20 personer på ashramet, men det var ju flera tusen som sprang där. Men när jag återvände, då kände jag att det var mitt hem. Jag insåg att det inte behöver vara tyst i det yttre när man gör sin inre resa. Det fungerar ändå.
Ashram är traditionellt benämningen på en avskild plats för hinduer där de kan meditera. I dag finns det många olika typer av ashram som är öppna för den som vill leva avskilt och ägna sig åt andlighet. Arati flyttade till Amritapuri ashram i Kerala i södra Indien.
Vad letade du efter?
– Den enda kärleken var den jag sökte. Jag trodde att jag skulle hitta det hos en man och jag försökte hela tiden skapa ett förhållande som fungerade. Men jag lärde mig att den sanna kärleken inte är begränsad till en person eller kropp, säger Arati som avslutade sitt sista förhållande med en man precis innan hon flyttade till Indien för 15 år sedan.
– Den sanna kärleken är till för alla och den finns hos alla. Det är en gåva att få vara och känna den kärleken och försöka dela med sig av den.
Varje dag går Arati upp klockan halv fyra på morgonen. En timme senare sitter hon i templet och mediterar. När den gemensamma meditationen är slut fortsätter Arati själv, hon är disciplinerad.
– Det finns inget man kan skylla på, för man mår alltid bättre av att meditera. Och jag ger aldrig upp, jag är där i templet varje morgon.
På dagarna är det för varmt för att meditera, men till kvällen träffas de som bor på ashramet igen för att sjunga tillsammans. Arati har ett personligt mantra.
– Amma vill att vi tar ett mantra som är nära den grundtro vi har. Jag ser på Gud som ren energi, så då fick jag ett mantra som är i samklang med det.
Är du trogen en specifik religion?
– Jag har studerat alla religioner, men jag är fri från dem. För mig är kärlek den enda religionen.