När Conny Svensson i juni 1959 lyckligt rusade nerför trappan till Nyköpings Högre Allmänna Läroverk med vit mössa på huvudet var han den första i sin släkt som tog studenten.
– Om jag hade fötts tio år tidigare hade det inte varit självklart att en arbetargrabb som jag skulle studera vidare. Det var folkhemmet som gav mig tillträde till utbildningens och böckernas värld, konstaterar Conny Svensson så här ett drygt halvsekel senare.
Född 1940 växte han upp under det svenska folkhemmets guldålder - och under senare år har han funderat alltmer både på vad det betytt för honom personligen och vad som egentligen kännetecknade den optimistiska efterkrigstiden. Resultatet av hans tankar finns nu i boken "Plaskdammen som försvann" med underrubriken "folkhemsminnen".
– Man brukar ju säga att hela universum kan speglas i en vattendroppe. I min bok försöker jag spegla Sveriges utveckling genom min egen uppväxt i Nyköping.
Boken börjar med en barnvagnspromenad längs Östra Storgatan. Året är 1942 och i vagnen sitter en tvåårig Conny. Den unga familjen är på väg till söndagsmiddag hos farmor och farfar på Skjutsaregatan. Kanske vankas det fläskstek med katrinplommon.
Om staden runt omkring vet tvååringen ingenting. Men den vuxne Conny berättar i boken om ett välmående Nyköping med tre järnvägsstationer, fyra biografer, framgångsrika industrier och ett sjudande kultur- och föreningsliv. Det är också en stad där alla verkar känna alla.
– Min pappa var målare och min mamma sålde ost på Tempo så de hade verkligen koll på varenda Nyköpingsbo. När de kom hem på kvällarna berättade de för varandra om allt som hänt och jag satt bredvid och lyssnade.
Föräldrarnas berättelser har varit till stor nytta när Conny Svensson skrivit sin folkhemsbok. Det har också de två årgångar av Södermanlands Nyheter, 1942 och 1958, som han gått igenom sida för sida.
– Särskilt i annonserna speglas folkhemmets utveckling. 1942 handlar de om jobb i jordbruket och 1958 är det försäljare av bilar och tv-apparater som efterfrågas.
Även klassamhället syns tydligt i SN:s annonser. 1942 eftersöks hembiträden som får ta med ett barn, men inte fler. En annan annons meddelar att "Tre arbetare får dela stort, ljust rum."
– Utifrån den annonsen kan man gissa att de flesta rum som hyrdes ut till arbetare varken var stora eller ljusa, konstaterar Conny.
Hans mål med boken är inte bara att bjuda in läsarna till en nostalgisk tidsresa, Han vill också lyfta fram folkhemmets avigsidor. För sådana fanns.
– Alla tolererades verkligen inte i folkhemmets Sverige och det fanns en hierarki. Kvinnorna var i underläge och landsbygdsbefolkningen föraktades av dem som bodde i stan. För homosexuella fanns inget utrymme alls. Dagens samhälle är betydligt mer tolerant.
Samtidigt tycker Conny Svensson att folkhemmet hade stora kvaliteter som vi har tappat bort i dag.
– Under 40- och 50-talet prioriterade vi helt annorlunda. Nyköpings lasarett hade ett eget bageri som försåg anställda och sjuka med nybakat bröd, och varje liten ort utanför Nyköping hade ett bibliotek.
Bokens titel handlar om den plaskdamm bakom Ringvägen som på 1950-talet var ett populärt utflyktsmål för småbarn och hemmafruar. Dammen passade folkhemmets tankar om hygien och sunda medborgare. I dag finns bara betongfundamentet kvar - och Conny Svensson ser det som en tydlig symbol för folkhemmets upplösning.
– Hade den där plaskdammen funnits kvar i dag hade man säkert varit tvungen att lägga ut driften på entreprenad.
I sin bok vill Conny Svensson slå ett slag för folkhemmets skola som han tycker är baktalad.
– Många tänker på filmen "Hets" och ser sadistiska lärare framför sig när man talar om hur skolan var förr, men så upplevde jag det inte alls. Genom skolan fick jag själv tillgång till det klassiska kulturarvet och en väg in i böckernas värld.
Vad hoppas du att din bok ska väcka för tankar hos läsarna?
– Att de ska börja fundera på skillnaderna mellan Sverige nu och då. Många har ju själva inte upplevt folkhemstiden. Kanske kan de också fundera på om det fanns något i de gamla idealen som hade varit värt att behålla.