När miljövännen Torbjörn Andersson tänker tillbaka på sina tidiga barndomsår i Nyköping på 60-talet minns han hur han kunde stå på bron över ån och se hur vattnet var färgat i rött, blått eller grönt. Allt utifrån vilken kulör fabriken i Fors gav sina filtar och textilier för dagen.
I dag är kemikalierna som läcker ut i Nyköpingsån historia, men på många andra håll i världen är textilindustriernas negativa miljöpåverkan fortfarande vardag.
När Textilhistoriska gruppen skulle sätta samman utställningen Textil och miljö, som visades på NK-villan förra hösten, väcktes många frågor kring modeindustri, miljömedvetenhet och konsumentens makt. Föreningens ordförande och vice ordförande Birgit Eriksson och Torbjörn Andersson intervjuade både forskare, butikspersonal och klädkonsumenter och samlade in material, som nu utgör stoffet till boken "Ohållbar klädproduktion - vad kan vi som konsumenter göra?" som kommer senare i höst.
Gruppen grundades för drygt tio år sedan för att bevara stadens textilhistoriska arv, en industri som var viktig in på 1960-talet när de sista fabrikerna lades ned.
Även om de snubblade över en del kritiska rapporter och forskning kring hållbara textilier under förstudierna till den vandrande utställningen så tyckte de sig se ett rätt svalt intresse och en okunskap både bland konsumenter och bland branschfolk.
Samtidigt såg de en direkt koppling mellan nutidens produktionsproblem och hur det såg ut i Nyköping för hundra år sedan.
– Det var arbetsvillkor och löner som var jämförbara med i dag, säger Birgit Eriksson.
– Det var urusla arbetsförhållanden här ända fram till dess att fackföreningarna ändå lyckades göra intåg på 1920-talet. Det var inte bara det som skickades ut i ån. Det var väldigt dåliga arbetsförhållanden över huvud taget.
Hon beskriver extremt dammiga och mörka lokaler. Innan elektriciteten blev var mans egendom var det naturliga inflödet genom fabrikslokalernas stora fönster den främsta ljuskällan. Ullen och andra tyger tvättades i den kyliga ån, även vintertid. De drar flera paralleller mellan dåtidens Nyköping och dagens tygfabriker: Giftiga kemikalier, barnarbete, 12 timmars arbetsdag sex dagar i veckan och påvra bostadsförhållanden. När lönerna steg och arbetsvillkoren förbättrades flyttades produktionen till låglöneländer där arbetskraften fortfarande var billig. I dag tillverkas en stor del av världens textil i Asien.
Just miljöproblemen och de svåra arbetsförhållandena är något som Textilgruppen vill lyfta för att väcka svenska klädkonsumenters medvetande. Med boken hoppas de kunna uppmuntra människor att ställa krav och tänka mer kring hur kläderna tillverkas och vart de hamnar när de förbrukats. Nu hamnar mycket av kläderna på tippen istället för att återanvändas eller återvinnas.
– Det går åt så otroligt mycket vatten och kemikalier för att ta fram ett kilo bomull. Det är ohållbart att bara slänga textil som folk gör, säger Birgit Eriksson.