På en snirklig väg ut mot Tjuvholmen ligger Mats Lundgrens hus. Framför den stora uteplatsen breder naturen och havet ut sig. Det var hit han och hustrun Ann-Louise flyttade för tre år sedan, när de bytte hans gamla hemstad Gävle, mot Nyköping.
Hustrun växte upp i Oxelösund, men föddes som trettonde generationen lotssläkt på Häradskär i Gryts skärgård. Där uppe i fyren friade han, och där nedanför fyren gifte de sig. Och där, vid skärgårdsstugan nere vid havet satt de en sommar för två år sedan. De hade varit på ön några veckor och Mats hade precis läst klart sista sidan i en av semesterböckerna som han hade plöjt igenom under sommaren.
– Finns det inte någon kriminalroman som utspelar sig i Nyköping, frågade han Ann-Louise. Nä, svarade hon, men skriv en du!
Den dagen skrev han sida ett i sitt livs första roman.
Uppe i Gävle hade paret renoverat ett gammalt kulturhus och all ledig tid hade gått åt till att snickra på bostaden. I Nyköping hade han plötsligt betydligt mer tid över, som han kunde använda till att skriva den kriminalroman han själv hade velat läsa. Allra mest har han skrivit på tåget till och från jobbet i Stockholm.
– När jag började skriva var jag lyckligt aningslös, hur svårt kan det vara?
Handling och karaktärer kom han på bit för bit, men ganska snart blev han varse vad han gett sig in på.
– Jag skrev utan att ha en plan. Det räckte väldigt långt, men sedan tänker man dramaturgiskt och då föll hela historien samman när jag flyttade händelser i tid.
För att komma vidare anlitade han en professionell dramaturg. Erfarenhet från att driva projekt sedan ungdomsåren visade sig användbart för att knyta samman historiens alla trådar. Temat kretsar kring hur mobbning och förtryck påverkar människan och vad det får för konsekvenser.
– Jag blev mobbad av några större killar i mellanstadiet. Genom åren har jag gått flera ledarskapsutbildningar och insett hur mobbningen format mig till den jag är. I min roman så har jag byggt vidare på de insikterna.
Huvudkaraktären är en antihjälte, som egentligen inte är polis.
– Poliserna i svenska kriminalromaner är alla stöpta ur ungefär samma koncept. Jag ville komma bort från den ensamma gubben med problem, säger Mats.
Intrigerna utspelar sig i en av Nyköpings båthamnar och dess omgivningar. För att polismiljön skulle bli trovärdig tog han experthjälp från polishuset.
– Jag gick till receptionen och sa "Hej jag håller på att skriva en kriminalroman, jag måste ha hjälp".
Nyköpingspolisen Johan Bodin blev en viktig rådgivare. Så även hustrun och språkkonsulten Ann-Louise som har hjälpt till med det språkliga formatet. Att boken ska vara lätt att ta till sig har varit viktigt.
– Den är dedikerad till mig själv. När jag läser en bok vill jag att den ska vara lättläst. Den ska ha språkligt bra flyt, vara grafiskt lättillgänglig och spännande.
Den två år långa processen att koka ihop en roman utifrån detta recept har varit en väl förborgad hemlighet. När han lade upp den nytryckta boken på fikabordet blev kollegorna mållösa.
– Det landade inte, säger Mats, som hade hemlighållit sitt författarskap även för familjen.
Barnen fick reda på det först när boken damp ned i deras brevlådor runt om i Sverige. Nu har han fått mersmak och tänker fortsätta att skapa kriminalhistorier på tåget upp mot Stockholm.
– Den här gången ska jag tänka igenom hela historien i förväg. Nu ska jag göra precis tvärtom.