Det doftar nyklippt gräs. Ute på banorna är det full aktivitet, likaså vid klubbhuset och på övningsbanorna intill. Golfinstruktören Malin Landehag möter upp mellan två lektioner.
– Det var inte helt självklart att jag skulle komma hem och bli golfinstruktör. Mina föräldrar fick lirka mig i rätt riktning. Men i dag kan jag se att det var det bästa som kunde hända mig att komma tillbaka hit.
Malin var tolv år när hon blev medlem i golfklubben. Hon hade redan då testat på olika bollsporter, som badminton och squash och hade bollkänslan i kroppen. Tre år senare debuterade hon i juniorlandslaget.
– Vi fick träffa de bästa i Sverige, träna och tävla. Och jag, som alltid varit idrottsintresserad fastnade för sporten. När jag var 21 år kom jag med i proffslandslaget, det var 1989.
I 13 år spelade hon på Europatouren. Vintrarna spenderades på tävlingar i USA och i Asien. Intensiva år, med mycket resande och 50 kilo packning.
– Det var tufft och slet på kroppen. Jet lag. Men ändå ut och starta en tävling. Man måste vara både psykiskt och fysiskt förberedd. Det livet passar inte alla.
Men Malin har ett bra temperament. Hon behåller lugnet.
– Man kan oftast inte se om jag spelar bra eller dåligt. Jag håller huvudet kallt. Min filosofi som tränare i dag baseras på att få eleverna att hitta glädje i spelet och att de ska ges möjligheter att förbättra den talang de har.
– Jag lyssnar på mina elever, jag måste ta reda på hur de lär in. Det kan jag göra genom att observera hur de tar in mina instruktioner, kanske jag måste visa och de få känna på känslan. Ju fortare jag hittar någons inlärningsteknik desto fortare kan jag hjälpa eleven.
I dag bor hon i Järna. Ett hus som rymmer plats för att måla. Malin är även konstnär och har haft ett 50-tal utställningar. Förra sommaren ställde hon ut på Galleri Gula kvarn i Nävekvarn.
– Konsten är min ventil. I grunden är jag utbildad reklamtecknare och att även jobba som konstnär skapar en bra balans i livet för mig. Jag mår som bäst när jag får vara kreativ.
Det är ofta färgstarka motiv. Klara färger och en blandning av tekniker – akryl, olja, pastell.
– Jag har alltid gått min egen väg. En gammal lärare sa till mig att man inte kunde blanda vissa tekniker, men jag gör det fortfarande, skrattar hon.
Tiden rinner iväg och snart är det dags för ännu en golflektion med eleverna.
– Jag försöker ge tillbaka så mycket jag kan och är mån om den här klubben. När jag kommer hit på morgonen har jag ett leende på läpparna, och på kvällen kör jag härifrån med ännu ett leende. Jag får jobba med min passion som är golf.