Det märks när man stiger in i ett garage med ett femtiotal fåglar som flaxar och kvittrar. Men efter ett tag vänjer man sig vid ljudet från de olika burarna. Mikael Åhlund ska just sätta i gång att mata sina egenavlade engelska undulater, som är en mer storväxt sort. Han ger dem en varierad kost bestående av grönsaker, ägg, citronvatten samt olika tillskott.
– Det här är en hel vetenskap, jag lär mig saker varje dag. I början trodde jag bara att det var att ha lite undulater, säger Mikael om sin hobby.
Fågelintresset har funnits sedan barnsben. Pappan tog ofta med honom och matade änder och Mikael hade en bur med femton undulater i pojkrummet. För fyra år sedan bestämde han sig så för att börja föda upp just engelska undulater hemma. Men han märkte snabbt att det var mer komplicerat än han trodde.
– Jag ville få fram gula undulater, så jag parade två gula. Då blev det två gröna, en blå och en vit. Jag hörde av mig till en undulatmentor jag har i Stockholm som berättade att fåglarna ju har olika anlag som går långt tillbaka, berättar Mikael.
Han började föra stamtavlor på sina fåglar i datorn och fick så fason på uppfödningen, så pass att han nyligen kammade hem flera priser i ett slags "Undulat-SM" som hölls i Jönköping, där undulaterna ställs ut och bedöms efter olika kriterier.
– Det var jättekul. Utställningarna är ett bra sätt att träffa andra uppfödare. Jag har fått mycket hjälp genom det, säger Mikael.
Mikael är nog ganska ensam om sin hobby i Nyköping, tror han. Ibland köper han in nya undulater för att förhindra inavel, och det händer att han åker så långt som till Danmark för inköp. Mikaels familj stöttar honom och brukar hjälpa till att göra undulatungarna "handvana" så att de lär sig trivas i händerna på människor.
– Man kan sitta med dem framför tv:n. Sedan när det kommer barn som ska köpa är det kul när de kan få ha dem i handen, det skulle inte gå i en vanlig djurbutik, säger Mikael som alltså även säljer de undulater han inte har till utställningarna.
Och kunderna kommer, ibland ända från Småland eller Karlstad. Men Mikael gör inga stora affärer.
– Jag går väl på minus egentligen, men det är som sagt en hobby, säger han.
Det har hänt att fåglar rymt. En gång tog sig ett dyrare exemplar ut ur garaget. Senare fick Mikael ett meddelande med bild på undulaten från en närboende.
– "Saknar du en undulat?" frågade han. "Ja, vart hittade du den?" frågade jag. "I munnen på min katt" svarade han. Så kan det gå, säger Mikael.
Nu planerar han för häckningssäsongen. Då kommer han välja ut vilka som ska para sig med vilka för att få fram den typen av undulat han vill ha. Stort huvud, fläckar och "skägg" är aspekter som vägs in och kalkyleras. Och visst tar undulatuppfödningen upp en del tid.
– Jag brukar åka till jobbet sex på morgonen, så det blir en del tidiga morgnar för att gå upp och mata dem, men det är det värt, säger Mikael.