Det är en grå och kall lördagsförmiddag i Vagnhärad. Inne i badhuset Safirens spinninghall är det desto varmare och schlagermusik dånar ur högtalarna. Utanför salen sitter flera motionärer blöta av svett och med tung andning. De har precis klarat av en timmes hård spinning. Det är mycket skratt och flera verkar faktiskt ha en del överskottsenergi. På ett uppställt bord står ett inramat foto på en ovanligt söt bebis, Alice. På ett annat har någon ställt fram vatten, chokladbollar och bananer. Eftersom det just i dag går att spinna 12 timmar om man vill är framdukningen av tilltugg säkert ett välkommet inslag.
Inne i salen sitter Sara Burman, 41 år, på en av cirka trettio cyklar. Hon är mamma till Alice och även en viktig del i att Spin of Hope numer finns i Vagnhärad. För 1500 kronor får man hyra en spinningcykel hela dagen. Privatpersoner och företag har hittills bidragit med cirka 28 500 kronor. Pengar som går till Barncancerfonden.
Sara har kört spinning i tjugo år och är sedan två år instruktör på Safiren. Spin of Hope kom hon i kontakt med för fyra år sedan på ett gym i Södertälje. Hon minns att det var känslofyllt och bra stämning och ville att det skulle anordnas i Vagnhärad. Tack vare hennes driv och engagemang har det blivit verklighet och Sara hyr i dag två cyklar.
– Jag och mina spinningvänner har en sida på Internet. Jag lade ut en förfrågan om någon ville spinna på den cykel som jag hade hyrt i Alice namn. Redan efter 30 minuter var den uppbokad. Jag fick själv inte plats på den. Då hyrde jag en till. Efter ytterligare en halvtimme var även den fulltecknad, säger hon med ett leende.
Dagen började tidigt för Sara. På Safiren överraskades hon av sin syster och andra som ville ingå i Alice lag. De hade tryckt upp lagtröjor med texten Team Alice.
Men Sara Burmans berättelse börjar egentligen en annan dag, för sju år sedan. Då var hon, maken och deras tre barn bosatta i Tullinge. Sara väntade sitt fjärde barn, Alice, och de ville bygga ett hus. De längtade till landet och valet föll på Vagnhärad. Delvis på grund av att Saras syster redan bodde där.
– Vi byggde vårt hus i området Ödeshög. När Alice var sex månader fick hon cancer. Därefter bodde jag och min make med henne på sjukhus i Uppsala.
Alice cancer var av en mer komplicerad sort, akut lymfatisk leukemi, och krävde cellgiftsbehandling. Hon dog efter fyra månader, av organsvikt på grund av medicineringen.
Vad betyder det att så många engagerat sig i dag för Alice och mot barncancer?
– Jag blir berörd när andra bryr sig så mycket. När man har haft ett svårt sjukt barn blir man beroende av stöttning från omgivningen. Barncancerfonden var fantastisk under hela processen. Vi har haft möjlighet att åka på rekreation och träffa andra som också förlorat ett barn i cancer.
Hur kommer resten av dagen att se ut för dig?
– Nu klockan 12.00 kommer jag hålla i ett pass. Resten av dagen kommer jag att cykla mycket. Det här är en rolig dag!