Enisa Bajric startade föreningen Hand i Hand för femton år sedan. Tanken var att hjälpa bosnier att komma till rätta i det svenska samhället. I dag är det personer från flera olika länder som kommer till Hand i hand för att fika, samtala och få hjälp med svenska språket.
Detta och det faktum att hon har skrivit boken "Vägen till det okända" gjorde att hon fick uppmuntringsstipendiet som delades ut av kommunen, i samarbete med SN.
– Jag blev överraskad och glad. Att bli uppskattad så mycket i ett annat land, det är stort för mig. Det värmer. Man engagerar sig mer och mer när man märker att kommunen ser vad man gör.
Enisa Bajric minns en gång då en kvinna hade räckt upp handen under en av hennes föreläsningar med Hand i hand. Kvinnan hade berättat om hur hon hade hälsat på sin granne, som inte hälsat tillbaka.
– Då sa jag, bry dig inte om det. Han kanske blev chockad. Hälsa igen nästa gång tills han hälsar tillbaka. Gå framåt. Backa inte.
Hon menar att det är viktigt att lära sig av andras kultur och inte stänga in sig i sitt eget.
– De som kommer till Sverige måste lära känna samhället och deras vanor. Men det är inte bara en sida som ska integreras. Det är upp till alla. Vi kan inte integrera oss utan svenskar.
Under sina år har hon mött mycket fördomar, men också nyfikenhet.
– Många svenskar frågade om jag kunde berätta min historia och det var då som idén att skriva boken kom till.
Hon tycker att det är viktigt att hennes och andra bosniers historier dokumenteras och inte försvinner.
– Jag vill lämna något efter mig till mina barnbarn och den andra bosniska generationen som växer upp i Sverige. Jag vill inte att de glömmer vad som hände och varför de är i Sverige. Man kan säga att de är svenskar men de har behållit sin identitet. Och det är jag glad för.
Boken skildrar hur det var under hennes uppväxt, tiden innan kriget. Sedan hur det var under kriget och efterskälvningarna. Det tog fem år att skriva klart. För att undvika fördomar och missförstånd valde hon att inte använda sig av en översättare. Istället skrev hon boken först på svenska, sedan på bosniska.
– Jag tror min bok gav mer kunskap.
Det blev många sidor och hon berättar att hon hade kunnat skriva många fler.
– Oavsett om jag fick stipendiet eller inte så hade jag redan bestämt att jag skulle skriva mer. Nästa bok ska heta "Vägen vidare" och handla om vad som hände sen, när jag kom till Sverige.