Det var för sex veckor sedan som Irina Serotyok flydde bomberna i Ukraina och hamnade i den prunkande trädgården hos Mäster Claes i Skeppsta utanför Gnesta. I dag lyser solen och himlen är klarblå, en idyll även för en svensk som inte upplevt det karga kriget. Här blommar tulpaner, perenner tillsammans med kaktusar och magnolior. I ladugården står 25 kor tillsammans med lammungar och får som bräker.
– Det här är min femte dag, jag stortrivs och jobbar med samma som jag gör hemma, planterar, sår, rensar ogräs, sätter potatis och lökar.
Hur fick du jobbet?
– Jag sökte massa jobb och så skrev jag på Facebook och fick lite olika förfrågningar bland annat om jag kunde tänka mig att städa men jag sa att jag helst vill jobba med trädgård, djur och odling.
Irina Serotyok lyser upp.
– Jag pratade med en kvinna som sökte personal, hon frågade vad jag ville göra och jag berättade att jag är trädgårdsmästare och att det var det jag letade efter då berättade kvinnan att hon kände till en trädgårdsmästare och gav mig numret till Claes, säger hon och ler:
– Jag ringde honom och så fick jag jobbet. Det är en dröm, jag kan det här och det är precis det här jag vill hålla på med säger hon och står en aning stadigare på benen nu.
Hemma i hemstaden Tjernivtsi har även hon en trädgård.
– Jag har en fruktodling och djur som jag sköter, berättar Irina Serotyok, jag ville inte åka därifrån. Men min dotter blev deprimerad och sa att hon inte kunde vara kvar så jag blev tvungen att ta beslutet att komma hit för hennes skull.
Irina Serotyok tittar ner på gruset.
– Det var min kusin som redan lever i Sverige som sa att jag måste flytta hit. Jag flydde hit tillsammans med min brors fru, vi fick ett erbjudande av en man i Gnesta och nu bor jag och min svägerska där tillsammans med våra respektive barn. Hon har två småpojkar och jag har min dotter. Jag tror att jag kommer åka tillbaka när det finns möjlighet men min dotter kommer nog att stanna här... Hon är musiker och går en utbildning i Stockholm och trivs jättebra.
Det var tidigt på morgonen den 24:e februari som Irina Serotyok vaknade av tre höga smällar utanför sitt fönster i staden Tjernivtsi sydväst om Kiev.
– Jag väckte min man och frågade om han hört något men han sa att han trodde det var några bilar på gatan nedanför som hade krockat.
Irina är lågmäld och försöker le medan hon berättar om den värsta dagen i hennes liv då bomberna föll.
– Det var vidrigt, jag kunde inte göra någonting jag grät i tre veckor och var trött av oro hela tiden och min dotter som är femton år grät också hela tiden. Vi var livrädda. Hon är mitt enda barn och har ingen framtid i Ukraina.
Irinas make är ute i kriget, de hörs när det finns möjlighet.
– Jag vet aldrig var han är... Men han ringer när han kommer hem och vilar upp sig för att sedan gå ut och kriga igen. Han vill inte lämna landet... Vi har allt där hemma och jag längtar hem men det går inte att åka tillbaka nu.
Och så fick hon jobb i Sverige.
Hos Mäster Claes hjälper hon till med allt som är brukligt för en trädgårdsmästare.
– Hon är jättebra på att beskära fruktträd, bekräftar den populära trädgårdmästaren, Claes Wengström som driver Mäster Claes och fortsätter.
– Ja, man kan absolut ringa och be henne titta på sin trädgård, säger han och ler.
Irina Serotyok, säger att hon måste fortsätta arbeta nu, vinkar och vi säger adjö.