"Di är lite sure. Och lite beske." Så Randi Utne, 71, kokar äpplesylt och fryser in.
– Jag spurte mina grannar och de sade 'nej, nej, det här äter man inte.'
Randi Utne störtar in på SN:s redaktion, eld och lågor över all frukt som går till spillo i onödan. För det visade sig ju visst att paradisäpplena utanför biblioteket i Gnesta går att använda:
– Men så mötte jag någon från kommunen som sopade upp, och han sade 'det är klart att du kan äta det.' Så jag smakade och det var kjempedejligt!
Efter ett liv som förskollärare i norska Tønsberg, söder om Oslo, ställdes Randi Utnes tillvaro för några år sedan på sin spets när den ende sonen berättade att han skulle flytta till kärleken i Sverige.
– Jag fick veta att jag skulle bli bestemor, farmor, och då sålde jag allt i Norge och flyttade hit. Och här är jag och har det jättebra!
Det riktigt sjunger om Randi Utne när hon talar, inte bara tack vare det melodiska norska språket.
En dag i veckan hämtar bestemor den nu treåriga sondottern tidigt på förskolan, den "bästa" dagen. Det är under långa promenader både med och utan barnbarnet som pensionären gått förbi de först blommande och sedan fruktdignande träden.
– Jag har varit där två gånger och plockat. Nu har jag kokat äpplesylt, äppelmarmelad av alltihop, fryst in i många små burkar.
Randi Utne har börjat bygga upp en ny bekantskapskrets i Gnesta, men trivs också i naturen. Oavsett säsong badar hon, i Klämmingen eller i råken i isen i Frösjön.
– Jag har det storartat och trivs kjempegodt i Sverige och Gnesta är en superplats att bo på!