"Nås av den sorgliga nyheten att Alva Nilsson gått ur tiden. Aldrig träffat en mer passionerad människa gällande damfotboll och borta alldeles för ung. Vila i frid Alva.", skrev världsmålvakten Hedvig Lindahl på Twitter under tisdagen.
Alla lärare på Tessinskolan i Nyköping, under Alva Nilssons gymnasietid, kan nog skriva under på Lindahls mening. För hur många fotbollstexter om damfotboll har inte svensklärarna läst, rättat och korrigerat meningsuppbyggnader från Alva Nilssons penna. Och det behövdes faktiskt då, även om ingen kan se det idag.
Passionen till att berätta damfotbollens historia har helt smulat sönder skrivsvårigheterna som tonåring.
Som fotolärare till Alva har jag lånat ut digitalkameror till hennes fotbollsbilder så många gånger att det med facit i hand hade varit bättre att skänka en av skolans kameror.
Fast det är jag väldigt glad över att vi aldrig gjorde.
För då hade jag missat de gnistrande ögonen av lycka när kameran skenbart återlämnades. För egentligen var det formella ansvarsöverlämnandet bara ett spel för galleriet – ett damfotbollsbildspel där jag var den enda besökaren i Alva Nilssons fotbollsgalleri.
Hon visade helt enkelt upp sina bilder, var alltid nöjd med resultatet – en bild på damfotboll går inte att misslyckas med – och lånade om kameran. Sporten tog ingen paus.
Det spelade heller ingen roll vilken fotouppgift jag gav. Tekniska eller dokumentära uppgifter, reklam eller känslor. Damfotboll rymmer allt.
Jag gav henne tips på hur bilderna kunde förbättras, fast hon var så nöjd med dem och hon lyssnade artigt. Men sedan tittade hon alltid tillbaka på mig med en blick som om den ville säga "lyssnar du på mina tips?".
Jag tänkte ofta på det där. Visst hände det att hon frågade om löningar men varför verkar hon tycka att alla bilder hon tar är så bra och vad är det för tips jag missar?
Det tog ett tag för mig att förstå men kanske lite snabbare än för övriga samhället, hoppas jag.
När vi andra fotografer tragglade på med att hitta nya lösningar på samma bilder – herrfotboll som exempel – ägnade hon sig åt något som var betydligt mer outforskat – damfotboll och världen runt den.
Klart att bilder var bra, det var ju något nytt, något oupptäckt.
Alva Nilsson fick polletten att trilla ner till sist, inte bara för mig utan för många andra.