Vi sitter vid köksbordet och dricker hemmakokat te på ingefära, kanel och citrongräs. Receptet kommer från en vietnamesisk hälsolära som hon nyligen börjat följa som en del av ett sunt leverne. God hälsa och gymnastik som har löpt som en röd tråd i Birgittas liv.
Redan som 16-åring startade hon upp en ungdomsgymnastikgrupp i Ålberga 1953.
– Som mest hade vi 100 gymnaster här i lilla Ålberga, så det är mitt livsverk. Föreningen har varit kärnan i samhället.
Idag har Ålbergas yngsta gymnast fyra år. Äldst är Birgitta. Ungdomsgruppen hon började leda på 50-talet har nu blivit pensionärsgympa, och två av originaldeltagarna är fortfarande med när hon håller i “hopplös" pensionärsgympa.
Vägen mot gymnastiken började i skolan, när Birgitta fick skolios. I mellanstadiet blev hon tilldelad en korsett med fjärdrar som stöd till den svaga ryggen. Men med korsett kunde hon inte vara med på gymnastiklektionerna, något som grämde Birgitta som hade mycket spring i benen. I realskolan blev gymnastiklärarinnan Märta räddningen.
– Hon hjälpte mig att bygga upp musklerna och jag fick gå med i hennes gymnastiktrupp. Jag är så tacksam, hur hade mitt liv varit utan henne?
Birgitta fick chansen att gå en utbildning på Lillsved gymnastikfolkhögskola och blev snart ungdomsledare. Målet var att bli gymnastikdirektör, men just det året hon skulle söka in till GIH gjordes kraven om, och Birgitta som inte hade en studentexamen fick ändra plan.
– Men jag har levt med gymnastiken i alla fall och fått så många som möjligt att använda musklerna.
Ålbergas gymnastiktjej kom till byn från Norrköping som 16-åring, när pappan blev stationsmästare i byn. Familjen flyttade in på ovanvåningen av stationen. Hon brukade stå uppe i fönstret och snegla ner på killarna som samlades utanför stationen. Särskilt en fångade hennes intresse. Han hade motorcykel och var en riktig snygging.
– Det sa bara klick när jag såg honom första gången. Jag minns det så väl.
Till julen 1951 var de ihop och sommaren därpå åkte de på motorcykelsemester i Norge. Fem år senare gifte de sig. Han hade hela sitt liv velat köra lastbil och började jobba på ett åkeri, som senare blev familjens Ålberga åkeri. Saknaden efter hennes älskade make är stor. Det var ofta ute i skogen och tillbringade mycket tid på sjön. Skärgården är fortfarande hennes paradis.
– Hela somrarna är jag där ute och minns alla fina tider med barnen ute på öarna.
Förra veckan fick hon sitt första barnbarnsbarn. Och det är med barn och barnbarn nära omkring som hon ska fira födelsedagen.
– Det känns härligt, jag älskar ungar.
Gymnastiken kommer hon att hålla på med en god bit till.
– Jag mår så jättebra och har fått vara frisk i hela mitt liv. Kroppen och musklerna är till för att användas.