Jag mötte Arne Samuelsson när jag arbetade på Cerör under 1980-talet. Arne engagerade sig fackligt på rörfabriken liksom jag gjorde, och det var så vi träffades och lärde känna varandra.
Arne Samuelsson gjorde stora insatser för gjuteriarbetarna i Oxelösund genom sitt engagemang inom Metall.
1982 blev Arne invald i klubbstyrelsen som styrelseelev. Det blev starten på många fackliga styrelseår, i huvudsak som vice ordförande, som avslutades först 1990 när Arne fick en tjänstemannatjänst som miljöansvarig på Cerör. Under nästan alla styrelseår arbetade jag och Arne i metallklubbens förhandlingskommitté. Det blev hundratals lokala förhandlingar med en ganska besvärlig företagsledning. Många gånger drev vi frågorna till centrala förhandlingar. Arne var en viktig del av förhandlingskommittén och bidrog mycket med sitt lugn, sina kunskaper och sitt starka rättsmedvetande till bra förhandlingsresultat.
Arnes fackliga engagemang var inte begränsat till klubbstyrelsen. Under åren representerade Arne Metallarna även i Cerörs bolagsstyrelse samt Gustavsbergs bolagsstyrelse. Han var också ledamot i Metall avd 39:s styrelse, aktiv i Gustavsbergs koncernfackliga arbete, samt deltog i en mängd fackliga och arbetsrättsliga kurser.
Jag minns särskilt när vi i metallklubben blev inbjudna till det av Gustavsberg förvärvade Kristiansands Jernstöperi i Norge. Det blev jag och Arne som fick göra den intressanta resan till detta gjuteri. Fackklubben där ville ha hjälp av oss att påverka ägarna Gustavsberg och motverka en nedläggning. Tyvärr kunde vi inte påverka så mycket i slutändan, men Kristiansands Jernstöperi blev kvar betydligt längre i livet än Cerör.
Arne var en bra kamrat att arbeta ihop med. Jag känner en stor tacksamhet för allt fackligt arbete han lade ner för gjuteriarbetarnas bästa. Mina tankar går nu till Arnes fru och barn.