Jag hade tänkt ut en fråga om förr, som jag trodde Arnold skulle känna till, men morgonen därpå fick jag reda på att han gått bort. Arnold kunde hålla låda och berätta historier om förr. De var inte självcentrerade, utan de bottnade i hans stora intresse för personer och - som jag tror - kärlek till livet.
Nåväl, som ingift morbror var han en av mina absoluta favoriter. Han var den som förde släkten till Oxelösund, rekryterad till järnverket 1958 från bakvattnet i Vingåker. Mamma och morbror Einar följde snart efter och snart blev det nya syskon och kusiner, i det då dynamiska Oxelösund.
Det gick bra för Arnold på verket. Han avancerade till att bli förman och chef, säkert ett resultat av hans intresse för folk och minne för detaljer. Hans uppväxt, som yngst av tio syskon, tror jag har gett honom förmågan att förstå folk. Arnold var känd för sin fiskeiver. Moster fick tidigt på 60-talet sätta gränser för fiskskördar i storleken av flera hinkar. Hädanefter fick fisk endast hem tagas fjällad och rensad! Vi barn förundrades över fisksorter som vi aldrig hört om. Jag kommer ihåg vimman, en fisk med absurt mycket ben. Senare i livet åkte han utomlands till kända fiskeställen, som Florida i USA och provade på riktigt stora fiskar.
Arnold kom att bli en manlig förebild, genom att helt enkelt finnas hela tiden. Min frånskilda pappa och min styvfar var inte alltid tillgängliga och jag umgicks mycket med min kusin. Jag tog inte till mig fiskeintresset. Men jag började aldrig röka och lärde mig vara försiktig med pengar: Två bra vanor hos Arnold, motsatt mina fäder.
Jag kommer också ihåg att Arnold tidigt anammade en modernitet: Då många andra män enbart drack grogg, var han en av de första männen som drack lättvin. Som barn förundrades jag av de fina bastomspunna Chiantiflaskorna. Själv skämtade Arnold med att han drack för att avskräcka barnen för drickandet. Vilket var absurt, då han blev jovialisk och trevlig, medan andra män blev konstiga och plakata. Det var inte han som gjorde avskräckningsarbetet! Senare tog jag till mig en annan (o)vana, att konstant prata under det att man filmar sin semesterhemvideo. Det gör semesterfilmerna så mycket mer underhållande!
Jag träffade Arnold några veckor innan han dog. Han drog då någon historia, men hans röst var svag, så jag kunde inte höra. Ändå pratade han obesvärat på, flaggan i topp.