Min första kontakt med Assar var i mitten på sextiotalet genom vårt arbete på Charles Westerbergs verktygsverkstad. Assar var min handledare under min lärlingstid som verktygsmakare. Assar var mycket noggrann, redan då. Man skapar goda kontakter som ung, som vi fördjupade under åren, trots att vi slutade och bytte arbetsplatser. Assar sökte som konstruktör inom ASEA. Han hamnade först i Sundsvall, därefter Sollefteå och Ludvika alla inom ASEA, slutligen i Karlstad. Vi var fyra stycken från CEWE som höll kontakten under åren genom att ringa och redovisa numret på en penninglott (senare ATG). Därmed behöll vi våra roller och den fina kontakten. Vi, med våra familjer, har träffats årligen och har haft mycket roligt. Vi kommer att sakna vår principfaste trätobroder, i positiv mening. Vi hade aldrig tråkigt på våra träffar, bara roligt med varma fina minnen, som nu är en rikedom.
Den finaste sammanfattande bilden av Assar är nog när han inför en fullsatt NK-villa höll i taktpinnen vid bildgruppens visningar. Här lotsade Assar oss genom Nyköpings gator och kvarter, som var hans hemmaplan och stora intresse. Bildgruppens fina bildmaterial presenterade han med mycket god kännedom om Nyköping. Assar var påläst men kunde även krydda föreställningen med små humoristiska och uppskattade historier om Nyköpings original och lustigkurrar. De här stunderna lever starkt i våra minnen. Vi känner saknad av en god och rolig vän, vi delar sorgen med hans familj och vårdar hans minne som är ljust.