Bengt Berg föddes i Bromma,, där han växte upp med föräldrar och en bror och en syster. Bengt var yngst.
Han tog studenten vid Fjellstedska skolan och fortsatte sedan med teologistudier och prästvigdes för Strängnäs stift december 1959. Hans första tjänst blev i Mellösa församling och ett par år senare komminister i Sköldinge församling med placering i Valla.
1968 tillträdde han tjänsten som kyrkoherde i Runtuna pastorat och han blev församlingen trogen fram till sin pensionering 1998.
Bengt var en ordningens man med goda administrativa egenskaper och med sinne och intresse för ekonomi. Det fick han god användning för när han kom till Runtuna pastorat med sina sex kyrkor, som han rustade med stor omsorg.
Ekonomi intresserade honom tidigt. Han ville att kyrkan skulle ha en (som han själv formulerade det) marknadsmässig förvaltning av pengar och fastigheter på rationellt och lönande sätt. Han blev av biskopen utnämnd till prost hc för viktiga insatser. Senare blev han också kontraktsprost i Nyköpings kontrakt.
Runtuna var nog lite för trångt för Bengt. Han var nog för alltid Stockholmsgrabben.
Det blev många uppdrag utanför hemförsamlingen. Uppdrag på riks- och stiftsnivå. Alltför många tyckte nog en del Runtunabor.
Han satt med i Kyrkomötet mellan åren 1982-2005 (22 år), så han har deltagit i en intressant period av Svenska kyrkan.
Han var ledamot i Svenska kyrkans centralstyrelse. Han var ordförande i Strängnäs stifts församlings-och pastoratsförbund. Ledamot i Egendomsnämnden. Ordförande i Kyrkans personalförbund.
Han hade ett brett engagemang. Han kunde företräda både arbetsgivare och fack.
Han var en varm och pålitlig förespråkare för den öppna landsomfattande folkkyrkan. Han talade gärna om lekmännens betydelse som en viktig del i kyrkans framtid och om vikten att möta de unga.
När han reste sig i sin fulla längd fanns det pondus i hans sätt och vara. Auktoritär skulle någon säga. Han gjorde både intryck och avtryck. Några av hans klasskamrater från Fjellstedska beskrev honom ”han byter gärna åsikt, bara han får göra det själv. Han vill absolut inte låta sig över talas av någon.” Jag skulle nog vilja påstå att han vara mycket tydlig med sina åsikter.
Sin identitet hade han mycket i intresset för strukturer, ekonomi, och att planlägga mer än att bygga personliga relationer.
Men när man väl kom honom lite närmare, så fanns det ett stort mått av humor och värme. Han var under många år medlem i Rotary.
Han unnade sig och familjen att resa mycket. Då handlade det om att upptäcka och möta andra miljöer. Nu har han gjort sin sista resa och får återförenas med sin Berith, som avled några veckor före honom.
En lång prästgärning är till ända.
Vi lyser frid över Bengt och hans gärning.