1975 började jag en anställning som informationssekreterare i Nyköpings kommun. På det dåvarande kommunstyrelsens kansli. Där fanns en utredningssekreterare, en planeringssekreterare som hette Bertil Axelsson och två fantastiska kvinnor, Britta Thomander och Lisbeth Lundh.
Vi var alltså ett något mindre gäng än dagens kommunledningskontor. Och arbetade samtliga direkt under kommunstyrelsen.
Jag kom dit precis efter det att de borgerliga tagit över efter socialdemokraterna. Och tror att Bertil var lite orolig över mandatskiftet. Han var ju uttalad socialdemokrat. Men det fanns ingen anledning till oro. Hans Carlsson (denne utmärkte och pragmatiska kommunpolitiker) såg Bertils vilja och kompetens att göra det som var bra för kommunen. Att kunna skilja mellan politik och sitt uppdrag som tjänsteman.
Så småningom växte en varm vänskap fram mellan mig och Bertil. Och vi följdes åt genom olika roller i över tjugo år i ”kommunsfären”. Jag lärde mig att uppskatta hans något nedtonade klokskap. För klok var han. Alltid lyssnande. Alltid funderande. Men aldrig påstridig.
Men med en underbar humor. Kommer fortfarande ihåg alla ”spratt” som vi kunde spela varandra. Till irritation över Stadshusets mer flugklädda tjänstemän.
Två av dessa practical jokes kan väl numera avslöjas. När jag en morgon kom in på mitt tjänsterum och hängde av mig ytterkläderna på kroken innanför dörren, för att snabbt gå ut igen. Vände – och insåg att rummet inte längre hade några möbler.
Detta skulle naturligtvis ”hämnas”. Så dagen därpå hade inte Bertil några möbler på rummet. Men väl två allvarliga herrar som han skulle samtala med. Snabbt rumsbyte.
Så småningom tog Bertil över som kommunchef. En roll som jag inte riktigt vet om han trivdes med. Han var mer med ”båda fötterna i dagen”, än den strateg som kommunen kanske behövt då – och aldrig riktigt haft.
Bertil tror jag var uppskattad av alla. Personal, politiker av olika partitillhörighet och det Nyköping han företrädde. Uttrycket lojal tjänsteman låter tråkigt. Men Bertil var lojal. Utan att vara tråkig.
Våra yrkesmässiga vägar skildes 1995, även om vi sedan sågs i styrelsen för Nyköping Strand AB (det som så småningom blev Klövern AB). Där han var lika klok som tidigare!
Men allt är ju inte arbete. Roligast var naturligtvis våra pokerkvällar tillsammans med våra tre vänner. Som pågick långt efter vi slutat arbeta tillsammans. En snabb god måltid och sedan fram med kort och enkronor. 3–4 gånger per år i tjugofem år.
Och nu har du lagt din sista vinnande hand, Bertil.
En väldigt kompetent, lojal tjänsteman med Nyköpings kommuns och sin personals bästa för ögonen har lämnat oss.
Saknar dig min vän!