Carl-Gustaf kallades Colle och personligen känner jag ingen med så många vänner från olika kretsar som Colle, som Karlfelt skrev: ”Han talar med bönder på böndernas sätt men med lärde män på latin.”
Colle var min vän i 60 år. Klass- och lumparkompis, arbetskamrat på KF och LIC, styrelsekollega i Camp.
Efter tjänst i FN på Cypern utbildade han sig till ekonom i Lund. Jag fick över Colle till KF, där han träffade Agneta. Som chef för LIC:S dentaldivision, fick han senare över mig till LIC. I sitt arbete visade Colle, precis som privat, mod att säga sin mening. Han var med och omvandlade LIC från en landstingsägd inköpscentral till ett internationellt företag. Han lämnade LIC med samma mod när han ansåg att hans etik och företagets blivit olika.
Ett avgörande beslut i hans liv var när han och hustrun Agneta flyttade till Ånsta, gården med jord, skog och djur som varit Colles hem. Många år arbetade Colle som konsult, samt att driva och utveckla Ånsta. En utmaning, som Colle genomförde på ett strålande sätt. Han engagerade sig i bygdens frågor. Hans teoretiska och praktiska erfarenhet gjorde honom klok och mångkunnig.
Colle hade humor och spontanitet. En sommarmorgon när vi skulle lämna hans lägenhet i Stockholm för att åka hem till mig i Rönninge sa Colle: ”Verner behöver komma ut och röra på sig och få lite luft.” Verner var en gigantisk björnfäll, med tillhörande ramar och huvud. Verner, Colle och jag tog en taxi till Centralen. Colle sa att Verner tyckte det var instängt och drog ner bakrutan och placerade Verners ramar och huvud där. Vissa medtrafikanter blev förvånade över åsynen av Verner. Även passagerare och konduktör på pendeltåget förvånades. Väl hemma i Rönninge la Verner sina ramar och huvud över en tallgren på radhusets innerområde, vilket väckte stor uppmärksamhet hos barnen i området. Colle fick på sandlådskanten berätta Verners historia. Barnen vid sandlådan lyssnade till Colle med tindrande ögon. Han hade ett fantastiskt sätt med barn. Han visade respekt och fick respekt åter!
Jag tror att Colle just nu sitter på ett moln och tittar på oss. Han känner stolthet över det han och Agneta gjort för familjegården Ånsta. Han känner stor glädje över att sonen Gustaf tillsammans med Sandra för gården vidare. Jag tror att Colle blinkar till sina tre barnbarn och viskar. Snart är det er tur!