Närmast anhöriga till Gunnar Lundqvist är makan Evy, samt sonen Mats med familj.
Gunnar växte upp vid fiskehamnen i Obbola utanför Umeå, där föräldrarna var folkskollärare, med äldre brodern Bengt och tvillingbrodern Martin. Havet var viktigt för dem, sommartiden tillbringades mycket i båtar och sommarstugan på Hillskär. Som ungdom sommarjobbade Gunnar i flottningen och lotsverksamheten.
Efter studenten i Umeå fortsatte han studierna i Skellefteå till ingenjör. 1958 flyttade han till Stockholm och fick anställning på Svenska Rotormaskiner. 1963 började han på Noss som projektingenjör, senare chef för anläggningsavdelningen. I Stockholm träffades Gunnar och Evy, och så småningom utökades familjen med sonen Mats.
Med vännen och skolkamraten Bo Granbom utvecklades en idé; en kolvstångslös tryckluftcylinder. Med den nypatenterade Origa-cylindern startade de 1971 Origa från grunden. Som tillverkningsort valdes Kungsör; där fanns prisvärda fabrikslokaler att hyra. Bekymren de första åren var att få tag på kapital för att växa. Att presentera den unika cylindern både hemma och på internationella mässor var också viktigt. Cylindern blev snabbt en efterfrågad produkt, som snart såldes över hela den industriella världen. Gunnar och Bo delade på Origa 1981, och drev sen vidare var sin del. Gunnars del hade 1985 växt till över 110 anställda med tillverkning i Sverige, Tyskland och England samt egna försäljningsbolag i Italien, Schweiz, Österrike, Frankrike, Australien, Taiwan och Singapore.
Gunnar blev genom sitt ridintresse en av de drivande i Kungsörs Ridklubb. Samtidigt växte sig behovet av egen gård med stall och marker allt starkare. Till Millingsnäs gård i Sörmland vid sjön Båven, flyttade familjen 1981 med sina två hästar. 1989 avvecklade han sig från Origa och blev heltidsbonde på sitt älskade Millingsnäs. Det gamla huset ersattes med ett modernare. Han skötte skogen, red, stängslade gärden, matade rådjur, högg ved, eldade både ute och inne. Livet på landet med familj, vänner, fester med dans på bryggan betydde mycket i hans liv.
Blev medlem i In-Båvens Fiskevårdsförening och vald till den förste Byhövdingen i Hyltingeö Byalag. De avtryck som de 37 åren på Millingsnäs och Hyltingeö gjorde på Gunnar och familjen lever än. Genom sin bror Martin följde han intresserat med i Obbolas Hembygdsförenings arbete. Gunnar kunde levandegöra tidigare släktingars berättelser om säljakt och smuggelturer över Kvarken.