Imre kom till Sverige som barn tillsammans med sin familj och de bosatte sig i Stockholms-området. Tidigt blev han intresserad av olika slags teknik och tillsammans med sin tvillingbror utforskade han deras tillämpningar och användningsområden på många olika sätt. Teknisk tillämpning blev också hans levebröd, bland annat genom dykning. I yrket representerade han i många olika länder och han berättade gärna och medryckande om olika episoder, till exempel när han en gång var i Indien och till sin förvåning blev kungligt mottagen. Det visade sig att de hade uppfattat hans namn som ”Bofors” som Indien då hade omfattande vapenaffärer med.
Förutom till dykning gav vatten för Imre en dragning till båtar och skärgårdsliv. Sommartid tillbringade han mycken tid med sin båt i skärgården, vintertid körde han gärna isjakt.
Efter lång tid i storstadsområdet sökte han och hans familj sig ett nytt boende. De fastnade för en villa i Tystberga dit de flyttade kring sekelskiftet. Snart nog blev Imre intresserad av bygden och dess utveckling. Han engagerade sig i olika problem och deltog i flera sammanhang för att föra utvecklingen framåt för bättre levnadsvillkor i nya hembygden. Han vann gehör som utåtriktad, lyssnande och hjälpsam, dessutom såg han människan bakom fasaden.
Ganska snart blev han medlem i Tystberga hembygdsförening och kom så småningom med i styrelsen. Där kom hans tekniska kunnande och mångsidighet till gagn för föreningen genom allehanda praktiska göromål och underhåll i Hembygdsstugan, även med planer för framtiden. Händig som han var löste han många problem, vänligt och ödmjukt. Vid senaste årsmötet valdes han till föreningens ordförande och många såg framtiden tryggad med en ”seglare vid rodret”.
Nu blev det inte så. Men vi är mycket tacksamma för den tid han gav föreningen samt för att vi fått vara hans vän och kollega.