Ingemar Eriksson föddes i Hallstahammar den 23 augusti 1935. Familjen bestod av pappa Emil, mamma Berta och storasyster Inga. Som många andra arbetade Ingemars pappa på bultfabriken.
Uppväxten ägnades till stor del åt idrott. Ingemar höll igång med såväl bandy som fotboll och boxning, men det var i handboll han skulle komma att spela final i junior-SM under början av 50-talet.
Ingemar tog realexamen 1952, och sökte sig en tid senare till flygvapnet. Efter en tid som fältflygarelev i Ljungbyhed placerades han på F11 i Nyköping. Arbetet förde honom också vidare till helikopterutbildning i Texas och Alabama, och FN-tjänstgöring i Kongo.
Det var i Nyköping som Ingemar träffade sin Barbro. Efter en sommarkväll på Värdshuset 1964 packade de matsäck och for ut till Jogersö, och därefter var det liksom de. Ingemar och Barbro gifte sig sommaren därpå. År 1967 föddes deras första dotter, Eva-Lena, och 1972 kom Jenny.
Ingemar var en jordnära människa. Han och Barbro spenderade sommar efter sommar i stugan i Vivesta, som också kom att bli en samlingspunkt för barn och barnbarn. Ingemar var ett med svampskogen, och bar på en närmast outsinlig kunskap om djur och natur. Överhuvudtaget var han mycket allmänbildad.
Ingemar snickrade och löste korsord, tyckte om att laga mat och tackade sällan nej till en tårtbit. Han hade bättre koll än många på den senaste musiken, och löste Melodikrysset varje lördag. Sportintresset hängde i, och en bra bit över 80-sträcket ägnade han torsdagskvällarna åt att spela bordtennis. Om vintrarna följde han skidskytte med stort engagemang.
För Ingemar var det viktigt att göra rätt för sig, och att ställa upp. Maktmissbruk kunde göra honom upprörd. Samtidigt var Ingemar en mycket snäll och mjuk person, som tillsammans med Barbro gärna bjöd hem nära och kära på underbara middagar. Ingemar var inte den som tog mest plats, men oräkneliga är de tillfällen då han bröt in i ett samtal med en anekdot eller rolig historia. De sista femton åren av sitt liv kämpade han mot cancer, men klagade egentligen aldrig. Istället uttryckte han stor tacksamhet över det långa och rika liv han fått leva.
Den 19 februari 2024 avled Ingemar i stillhet i hemmet på Runebergsgatan. Vi minns honom med den största värme och kärlek.