Vår käre vän och jaktkamrat Bosse Knutsson har tyvärr lämnat oss. Närmast sörjande är hans fru Ulla-Britt och döttrarna Mari, Eva och Åsa med familjer.
Vi lärde känna Bosse för sådär 25 år sedan och har tills alldeles nyligen framför allt jagat tillsammans, först på Elghammar och Önnersta och därefter på Svärta. Bosse var en riktigt sörmländsk bonde, en verklig hedersman med en räv bakom varje öra. Han började som jordbruksarrendator på Elghammar och köpte så småningom en egen gård, det älskade Önnersta. Vid ett av våra första möten med Bosse gjorde en av oss misstaget att fråga honom om hur många mjölkkor han hade i laggårn. Han tittade länge på frågeställaren och så sa han: och hur mycket pengar har du på banken da? Sådan var han Bosse, full av integritet.
Jakten var för Bosse en viktig del av livet. Han var en kunnig och erfaren jägare. Förr i tiden var det ju inte så organiserat och storslaget som nu utan det var helt enkelt Bosse och Hertigen som tillsammans jagade älgarna på Elghammar. Hertigen kunde ringa en oktobermorgon och säga:” Idag Bosse ska vi jaga älg”. Så gick de ut: Bosse gick drev och Hertigen stod på pass, eller tvärtom. De sköt på några dagar alla de tilldelade 16 älgarna på två man.
Eller som den gången för ett tiotal år sedan när kronhjorten hade börjat etablera sig ordenligt i området med påföljande stora betesskador. Några veckor in i augusti hade det fällts 16 kronhjortar i kronskötselområdet, varav Bosse hade fällt hela 12 stycken helt på egen hand.
Men framför allt har vi så många fina jaktminnen med Bosse på våra egna jakter. Han kom alltid infarande två minuter före 8 i sin gamla röda Ford Ranger, med den ständiga följeslagaren tiken Ronja i passagerarsätet. Det var pass 2 för Bosse. Han hade ju varit uppe och mjölkat sedan halv 6. Frågade en gång varför han hade en Ford och inte, som de flesta andra då, en King Cab. ”Det har bara rörmokare” var svaret.
Otaliga var de gånger när han sent en eftermiddag/kväll blev uppringd av ensamma jägare som bad om hans hjälp. Självklart ryckte han ut. Vår kollega Oskar har tex berättat att han flera gånger ringt sena kvällar efter att tex ha kört av vägen i snön eller skjutit ett vildsvin så stort att han inte orkade släpa det ur skogen själv. Bosse morrade då alltid först något om att ”stockholmare inte borde få vara lösa själva” … innan han ryckte ut och hjälpte till.
Vi glömmer aldrig den gången en stor älgtjur gått och lagt sig i Lockvattnet utanför Bjursnäs. Vi bogserade in den med en roddbåt men orkade inte få upp den till vägen. Jag hämtar traktorn sa Bosse. Sagt och gjort. Rep gjordes fast och traktorn backades ner till strandkanten. Det var bara det att det var för brant upp för slänten till grusvägen. Håll er undan sa Bosse, jag tar sats. Så satte han gasen i botten och både traktor och älgtjur flög upp över kanten och landade så när i häcken på andra sidan vägen. Men det gick.
Vi saknar Dig Bosse.