Kerstin Möller föddes den 19 juni 1938 som första barn till Birgit och Gösta Carlsson. Gösta arbetade på länsstyrelsen och Birgit var hemmafru. Familjen bodde i en lägenhet på Kungsgatan i Nyköping och Kerstin fick med tiden fyra syskon - Torsten, Gunnel, Ingrid och Astrid. 1944 köptes sommarstället Horn, vid havet utanför Nyköping. Här väcktes Kerstins intresse för naturen, och särskilt växter. Hon visste var de stora blåklockorna växte, och smultronen och blåbären, och här samlade hon växter till sitt skolherbarium.
Gymnastik och ett stort engagemang som flyglotta var andra delar av uppväxten, innan Kerstin tog studenten vid Nyköpings Allmänna Läroverk och flyttade till Göteborg för studier i medicin. Här träffade hon Svante, de gifte sig och flyttade in i en lägenhet på Växelmyntsgatan. Efter AT-tjänstgöring i Sölvesborg, sökte Kerstin och Svante äventyret i norr och flyttade till Sundsvall. Här föddes barnen Pelle, Lotta och Eva, under åren 1965–1970.
Kerstin valde barn- och ungdomspsykiatri som sin yrkesinriktning, och var verksam vid Sundsvalls sjukhus under hela sitt återstående yrkesliv, med några avbrott. I början av 1970-talet flyttade hela familjen till Saudi-Arabien och därefter till Tanzania. Under den här tiden arbetade Kerstin bland annat som läkare på den nordiska kliniken i Dar es Salaam. Och här fanns nya växter att upptäcka.
Under sin tid på Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Sundsvall - först som överläkare och sedan som verksamhetschef - kom Kerstin att bidra med gedigen kunskap och stort engagemang. Hon drev klinikens utveckling bl. a. i form av stöd till vidareutbildning av personal. Kerstin prioriterade arbetet med barnen, ungdomarna och deras familjer. Hon kunde visa en underfundig humor, var lätt att samarbeta med och som arbetskamrat helt enkelt lätt att tycka om.
Sommarstället Horn var en fast punkt, en kär plats för glad samvaro med släkten. En annan viktig plats var Gullbringa i Bohuslän, där Svantes släkt möts om somrarna. Och efter varje utlandsvistelse återvände familjen till Sundvall, där Kerstin uppskattade skidåkning, trädgårdsskötsel, bärplockning och vandring i markerna. På senare år blev långfärdsskridskor en stor glädje och fina vänskapsband knöts under turerna. Resorna fortsatte även efter utlandsåren och Kerstin reste med Svante till släkten i Australien, till sköldpaddorna på Galapagosöarna och till orkidéerna på Ölands alvar.
Barnbarnen var en stor glädje för Kerstin och hon var ett fint stöd både för dem och för deras föräldrar. Hon reste ofta till Uppsala och Stockholm för att också träffa dem som inte bodde så nära.
Kerstin var en god lyssnare och blev viktig för många, såväl unga som gamla. Hon saknas av många runtom i Sverige och världen när hon nu är borta.