Kjell Johansson, Gnesta, har som tidigare meddelats avlidit. Närmast anhöriga är döttrarna Anneli och Anne-Marie med familjer. Kjell växte upp i olika lantbruksmiljöer i Östergötland och Småland, flyttade som tonåring med föräldrarna till Sörmland i Björnlundatrakten. Här började Kjell sin yrkesutövning som målare, först som lärling och senare som utlärd målare i Södertälje bl.a. när varuhuset Kringlan byggdes.
Intresset för den fackliga verksamheten ledde till att han i slutet av 60-talet blev ackordsmätare. I unga år träffade Kjell sin älskade Maud som snart blev hands maka och senare föddes flickorna Anneli och Anne-Marie. Första bostaden i Södertälje där är han snart blev aktiv S-politiker i kommunen. Flera år senare flyttade familjen in i Mauds barndomshem Ljungbyberg, Vängsö utanför Gnesta. Ett vackert hus med stor trädgård och odlingar, som för mig med vänner betraktades som en handelsträdgård. Sorgligt nog avled Hustrun Maud år 1997 vilket medförde att Kjell trots sorgen skötte både hemmet och trädgården utmärkt.
Så till det fackliga. 1972 började Kjell anställning på Sv. Målareförbundet som studieombudsman, senare som ansvarig för information och senare som förhandlare för lärlingsavtalet. Under 1980-talet som förbundssekreterare och 1989 valdes Kjell till ordförande för Sv. Målareförbundet där han med fast hand från 1990 fram till pensionen 2002 arbetade för förbättring av målarnas arbetsmiljöer, inklusive billackerarna, och försvar för ackordsarbetet.
Efter pensionen blev Kjell föreståndare för Måleriyrkets museum på söder i Stockholm fram till 2011. Ett ovärderligt yrkesmuseum som gestaltade ett yrkesområde med många historiska delar som väckt stort intresse hos många besökare (museet har tyvärr upphört och flyttats till Skåne).
Kjells drivkraft var ordning och reda med stark känsla för allas lika rätt i samhället. På grund av sjukdom under senare år tvingades Kjell att lämna Ljungbyberg och flyttade in i en lägenhet i centrala Gnesta. Vid mina besök framkom att han hade stort antal personal från hemtjänsten som han var nöjd med. Min fråga angående färdiglagad mat – den smakar bra. Alltså en nöjd Kjell som visade en mänsklig attityd trots sin bundenhet till rullstol och vårdomsorg dygnet runt.
Min reflektion beträffande det fackliga och personliga – Sveriges äldsta fackförbund som upphörde i våras efter 137 år och nu ingår i Byggnadsarbetareförbundet samt en f.d förbundsordförande som avlider samma år – allt har sin tid… För min egen del som f.d. ombudsman och kollega på förbundet under fyra år, samt som en nära personlig vän till både Maud och Kjell, finns enbart ljusa och goda minnen som består.