Klara kunde nog inte ha fått ett mer passande namn. Alltid startklar för att anta nya utmaningar och så självklar som person. Klart lyste hon också upp vår tillvaro med sin skarpa humor och sitt bubblande skratt.
Våra vägar, eller snarare löpstigar, korsades för snart sex år sedan. Sedan dess har vi delat många mil tillsammans i vacker sörmländsk natur. Genom skog och hav, över stock, sten och snö och längs med landsvägar. Vi har trotsat regn och blåst och njutit av solens värmande strålar. Långdistansträningen, som mer än en gång blev ännu längre när vi sprungit vilse, har gett oss många timmar tillsammans och många långa samtal. Och när de timmarna inte räckte till fortsatte vi under afterrun-middagar.
Många gemensamma lopp har det också blivit under dessa år. Ångaloppet, Nyköpings swimrun, Gästabudsloppet, Stigtomtaloppet, Nyköpings festlopp, Maraton, Vårruset, Kolmårdstrailen, Tjejmilen, Tjejvasan och sist men inte minst våra egna familjelopp. Med glimten i ögat lyckades Klara locka fram tävlingsmänniskan i oss, men aldrig som konkurrent utan alltid som löparkompis.
Vi har ofta kärleksfullt kallat oss själva för ett gäng tokstollar och ingen idé var för knasig för Klara. Varken att åka ner och materialtesta de nyinköpta våtdräkterna i hamnbassängen i mörkret sent kvällen före Ångaloppet eller att stämma träff 05.15 för att hinna med ett löppass innan arbetsdagens början. För att inte tala om alla dopp i tid och otid oavsett väder och badtemperatur.
De många ljusa, roliga, knasiga, fina, varma och ibland också iskalla minnena vi delar med Klara kommer vi bära nära med oss resten av våra liv, och hennes styrka, mod och målmedvetenhet kommer fortsätta att inspirera oss både i och utanför löpspåret.
Vi är tacksamma för att vi fick lära känna Klara och kommer att sakna henne djupt tills vi ses igen. Våra tankar går till Martin, Dante och Julian som också ingår i vår härliga löparfamilj.