Till musiken
Du kära konst, på hur många gråa timmar
Där livets vilda cirkel snärjde mig,
Tände du mitt hjärta för att inge hoppets skimmer -
Till en bättre värld, så tog du mig.
Din harpa ofta varma suck utsände
Vilka söta, heliga ackord från dig,
Himmelen för bättre tider mig upptände,
Du underbara konst, för det jag tackar dig.
Sångtext: Franz von Schober (översättning till svenska: H. Z.; Musik: F. Schubert)
Vi har nåtts av det sorgliga budskapet att Erik Midfalk har avlidit. Vi, det är en stor skara människor i Nyköping som, liksom Erik gjorde, älskar den vackra konsten – antingen i form av musik eller i form av konst uttryckt i tavlor och statyer. Våra tankar går till dottern Lenamaria och familjen, men de återvänder också, liksom i dikten ovan, till konsten, vilken på många sätt är förknippad med Erik Midfalks namn. Och vi vet att den ovanciterade sången av Franz Schubert lyckas sammanfatta Eriks egna tankegångar kring konsten.
Om vi ser till alla de föreningar som Erik Midfalk har varit medlem och medverkat i, så blir det en tröttsam uppräkning. Därför begränsar vi oss till en, som ett exempel av många, som nu sörjer Erik. Vi minns de många konsert- och konstresor, som Erik var med om att arrangera. Vi minns Erik som en av grundarna till Nyköpings Kammarmusikförening för fyrtio år sedan, som såg till att även den klassiska musiken i det lilla formatet fick sin hemvist i Nyköping. Erik var en konstvän i den mening som vi alla, som praktiserar konst, uppskattar mest: nämligen som publik. Hans närvaro och engagemang gav oss bekräftelsen att vår gärning är uppskattad av allmänheten.