Lasse föddes på Södermalm i Stockholm som enda barn till Sven och Margareta Andersson. Han växte upp på Åsögatan invid Beckbrännarbacken. Vi var tre barn som tidigt blev oskiljaktiga – Lasse, Jan ”Lillen” Engwall och undertecknad Hasse. I övre tonåren bildade vi Club 13, en klubb för inbördes beundran med enda syftet att träffas när fredagen den 13 inföll. Som mest var vi åtta medlemmar som sågs vid uppsluppna möten. Med tiden minskade skaran, ofta genom naturlig avgång.
Sommaren 1955 tog Lasse och jag oss till franska sydkusten. Resan till Medelhavet gjordes med tåg, som då var det vanliga sättet att färdas. Väl i Köpenhamn började utlandsäventyret, med deltagare från hela Norden. Vi skulle till orten Cap d´Ail för att bo i ett barackläger. Vi var där i tre veckor och tog emot alla intryck med glupande aptit. Varje morgon gick vi ner till havet för att löga oss. En dag såg vi en man iklädd basker som spelade boule med byborna. Det var vår prins Bertil som sökte skugga och tog en runda med de infödda. Han bodde om somrarna i sin villa i Cap d´Ail.
Efter examen på en handelsskola började Lasse på Maico, ett internationellt företag som sålde hörapparater. Han trivdes mycket bra och blev snabbt omtyckt. Efter studier på bland annat Hermods började Lasse på Nordtend AB. Det är en kemteknisk fabrik inom kooperationen där Lasse under många år arbetade. AB Alfort & Cronholm blev nästa anställning, det ledde till nya utmaningar och Lasse blev slutligen företagsledare på ett Lidingöföretag.
Lasses döttrar visade stort intresse för ridning. Han lade sina egna intressen åt sidan och hjälpte flickorna och hästarna att ta sig till ridtävlingar runtom i landet, oavsett väder och vind. Det var en självklarhet för Lasse.
Som person var han lugn, klok och generös. Vännen Lasse med sin värme finns inte längre bland oss annat än som ett ljust minne. Saknaden är stor.