Bergsingenjören Lars Öjert, Blue Springs MO, USA har avlidit i en ålder av 86 år. Närmast sörjande är hustrun Gudrun och barnen Catharina, Magnus och Håkan samt syskonen Ingrid Norman och Anders Öjert.
Lars Öjert, var äldst i en syskonskara på tre och son till landsfiskal Owe Öjert och dennes maka Märta. Född smålänning, uppväxt i Södermanland, studentexamen i Nyköping 1955 samt militärtjänstgöring som reservofficer. Efter studier på Bergssektionen på KTH i Stockholm 1958–1962 anställdes Lars på Stålforskningen vid Sandvikens Jernverk i Sandviken. Vi började våra anställningar samma dag i november 1962 vid Jernverket och fick dela arbetsrum i ett år, innan Lars flyttade ut som driftsingenjör på kallvalsverket för band. Jag anlände några timmar före Lars och valde fönsterbordet, medan Lars fick bordet vid dörren. Det spelade mindre roll, eftersom Lars mest var ute i verket. Skillnaden mellan oss var dessutom att jag fortfarande var ungkarl, medan Lars, sedan 1959, var gift med sin Gudrun, född Fredriksson.
1973 fortsatte Lars karriären i USA vid Sandvik AB:s nyetablerade tillverkningsenhet av kallvalsade band i Benton Harbor, Michigan, först som produktionschef sedan som marknadschef. Familjen med barnen Catharina, född 1962, Magnus, född 1964 och Håkan, född 1969 bosatte sig i grannstaden St. Joseph. Lars blev Sandviks ”ambassadör” i USA när det gällde tillverkning och försäljning av bandstål för metallsågblad, metallbandsågar och rakblad. Jag besökte Lars ett otal gånger i Benton Harbor och fick följa barnens uppväxt. Bland annat var jag på en fotbollsmatch, där då 12-årige sonen Magnus var sitt lags libero. Alla motståndare sparkade på smalbenen på den stackars målfarlige ”svensken”.
Under min tid som chefsmetallurg på ett Sandviksägt bolag i Virginia besöktes jag ett flertal gånger av Lars som min leverantör av bandstål. Min hustru var imponerad av den middag med färsk välmatad hummer som Lars bjöd på, liksom Lars av min hustru, för den sydstatsdialekt hon tillägnat sig, vilket hon, som lärarinna i engelska, tidigare sagt till Lars att hon aldrig skulle göra.
Efter tio år i Benton Harbor avslutade Lars sin karriär på Sandvik inom trådtillverkningen i fyra år vid anläggningarna i Throop, Pennsylvania. 1987 flyttade familjen till Blue Springs, Mo intill Kansas City, då Lars anställdes som dotterbolagschef av Haldexägda Garphytte Wire, tillverkare av fjädertråd för bilindustrin. Lars uppgift var förutom marknadsföring, att med erfarenheterna från Sandvik, etablera en produktionsanläggning för fjädertråd (South Bend, strax utanför Chicago).
Vid ett av mina besök i Öjerts gästfria hem hade Gudrun och Lars lyckats spåra upp mina amerikanska släktingar i Kansas City, vilket resulterade i att vi oförskyllt hamnade på en minnesrik släktträff i Uhlmanska familjens amerikanska släktgren.
Lars var mycket social, hade ett stort nätverk av vänner, ingav trygghetskänsla. Familjen hade ett ställe i Florida, där vintrarna tillbringades. Lars fick där utöva och utveckla sitt stora fritidsintresse, golf. Vi är många vänner i Sverige, som idag känner en stor saknad.
Må Lars vila i frid.