Vissa storartade människor kan man inte googla på. Det blev uppenbart när jag skulle försöka skriva en runa om vår Soroptimistsyster Lena Wellander. (Hon var en av grundarna för Nyköping-Oxelösund Soroptimistklubb; en internationell sammanslutning för yrkeskvinnor för att verka för kvinnors utbildning i världen)
Det borde ha stått massor om Lena på Google, men det gjorde det inte. Om hon hade varit i sin krafts dagar idag hade hon lagt designindustrin för sina fötter med sina vackra Bellmanmotiv på glas och keramik, men Lena hade ingen marknadsföring och hon var den enda av oss soroptimister som aldrig skaffade sig en dator. In i det sista låg hon i sin säng och skrev till sin stora vänkrets på handgjort papper.
Det är svårt att sätta en rubrik på Lena. Hon var ju så mycket! Förutom sin stora familj med man och elva barn så var hon till yrket keramiker, men hon var också en sångfågel som älskade att sjunga Bellman och att själv anordna fester. Därför var det Bellmans leverne med sång och vin och god mat som hon också gestaltade som motiv på det hon skapade.
Allt hörde liksom ihop.
Vackra kakelugnar gjorde hon också. När kakelplattorna skulle brännas lastade hon bilen full och åkte ner till Karlsruhe i Tyskland där hon hade samarbete med en keramikfabrik. På hemvägen tog hon en sväng till Holland för att hälsa på en vänklubb för Soroptimister och planera något kommande kvinnoprojekt.
Det var så hon var. Hon till och med tog andra konsthantverkare under sitt beskydd för att lära ut vad hon kunde. En av dem var med under en period när Lena skapade fårskinnspälsar och målade hästar (hennes andra favoritmotiv) direkt på skinnet, utan förlaga, knivskarpt utan att blinka.
Allt Lena tog i blev något utöver det vanliga. Hon var en unik skapande konstnär och hennes famn var så stor att alla som kom i hennes väg fick plats.
Och i vänkretsen av Soroptimistsystrar på många håll i världen har hon spridit kunskap, lekfullhet och glädje.
Men det stod inget om det på Google.
När jag dör sa Lena; ”ska jag fullständigt ha slitit ut mig”. Det sa hon med humor och gott humör. De nära vännerna anade en viss trötthet mot slutet när hon pratade om ”kroppaskrället” som inte längre ville hänga med på allt hon fortfarande ville göra.
Med den allra största tacksamhet från Nyköping-Oxelösund Soroptimistklubb tackar vi Lena för att hon var vår kära och unika Soroptimistsyster.