I 18 år har vi varje måndagseftermiddag under golfsäsongen spelat tillsammans i ur och skur. Det har alltid varit roligt att spela i samma boll som Lennart. Han hade oftast något roligt att berätta. På sitt underfundiga sätt och med glimten i ögat spred han alltid trivsel kring sig, något som förstärktes av hans skånska dialekt. Lennart var en trygg person och det märktes när han spelade sin golf. Inga konstigheter, inga jämmerskrik över nejden då bollen gick fel, full kontroll hela vägen. Hans golfslag var kanske inte Måndagsgolfens längsta men slagen var nästan alltid raka. Och det tjänade Lennart på. Väldigt lite letande efter bollen. Han var en taktiker. Kort och gott så spelande han väldigt tryggt. För så’n var Lennart både på och utanför golfbanan.
Att ha, som Lennart, förmånen att spela golf ända upp i 86 års ålder är få förunnat. Att ha, som måndagsgolfare, förmånen att ha fått spela med Lennart är stort. Lennart var en kämpe på golfbanan som aldrig gav upp. Mot slutet, när kroppen inte ville lika mycket som Lennart, så satt han inte hemma och deppade. Med hyrd golfbil fortsatte han ivrigt sitt golfande. För så’n var Lennart.
”Må väl!” var en härlig avskedshälsning som Lennart ofta använde. Nu är det vi som sänder en ”må väl-hälsning” till Lennart där han nu sitter i sin golfhimmel. Vi kommer att sakna vår vän Lennart.