Magnus Josephson var född på Östermalm i Stockholm och kom i sin ungdom, att måla hela det långa staket som omgärdade Sophiahemmets sjukhus vid Liljansskogen som sommarferiearbete. Kanske detta förebådade två saker i Magnus liv, nämligen troget arbete och kulturhistoriskt intresse.
Under större delen av sitt liv kom Magnus Josephson att arbeta vid Sörmlands museum. Där var han den kunnige och påläste tjänstemannen i tweedkavaj, som grundligt utredde sina ärenden. Han kämpade för bevarandet av gamla byggnader, som modernitetens beslutsfattare ville riva. En sådan byggnad som Magnus försökte bevara, men inte lyckades rädda, var stallbyggnaden vid S:t Nicolai prästgård. Han bebodde också själv en av dessa gamla byggnader, som bevarats från en tid man ville glömma under Sveriges expansionsår. Han var på denna punkt en viktig person för skyddandet av det gamla, som gärna jämnas med marken, för att vi skulle kunna förstå vår historia i nuet.
Under många år var Magnus Josephson förtroendevald i dåvarande S:t Nicolai församling och längre fram även i nybildade Nyköpings församling. Han kom bland annat ingå i presidiet i kyrkofullmäktige. Som förtroendevald värnade han kyrkans alla kulturskatter.
Magnus Josephson drev till exempel frågan om att resa ett kors invid tidigare S:t Anne hospitals huvudbyggnad, som ett värdigt minne över alla de många anonyma patienter som fick sin grav där. Korsets utformning skulle påminna om ett träkors på en sörmländsk kyrkogård. I sin enkelhet blev det ett värdigt minne över alla dem, som säkert längtat hem till sin hemsocken men blev kvar vid hospitalet till sin död. Magnus Josephson drev också frågan om konservering av konsten i S:t Nicolai kyrka och i synnerhet den väldiga sarkofagen bakom högaltaret i kyrkan. Ett annat projekt var den gustavianske skådespelaren Lars Hjortsberghs grav på Västra kyrkogården. Han hann dock aldrig uppleva, att ett staket kom på plats runt graven som han önskade. Projekten var otaliga.
Magnus var en ytterst vänlig och omtänksam person, som gärna delade gudstjänstgemenskapen i S:t Nicolai kyrka. Med värme och glädje minns vi honom från hans krafts dagar.
En sommar för flera år sedan tillsåg Magnus Josephson, att det gamla vackra gjutjärnsstaketet runt Läroverket blev målat och förgyllt. Många var skeptiska till Magnus idé. Idag står det målade staketet vackert bemålat och omger den gamla skolan i den gamla residensstaden och är ett underbart minne av Magnus Josephsons gärningar.
En av kyrkoherdarna i S:t Nicolai församling översatte lutherpsalmen ”Från himlens höjd jag bringar bud” på 1600-talet. I psalmen står följande ord:
”Ack, Herre Jesus, hör min röst: gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro.”
Vi minns med tacksamhet Magnus Josephsons engagemang för de kyrkliga kulturskatterna och hans trohet i sitt kyrkliga uppdrag. Vi ber att Magnus nu ska vara med om det stora tempelbygget bortom tid och rum i ett evigt Jerusalem och där av nåd äga ”tröst och ro”.