Det är med stor sorg och saknad jag skriver detta. Jag tänker på Margit Janssons barn, barnbarn och barnbarnsbarn, och speciellt på Anneli, som har varit min kontakt i dessa sorgens dagar.
Jag vet inte när det hände, men när Margit flyttade in, fick vi kontakt med varandra. Hon kom in och pratade, jag har inga barn och släkten bor långt härifrån. Hon kom in och hämtade nycklarna och hämtade min post från postfacket, och det blev alltid en pratstund. När jag fyllde 80 år, skulle jag bjuda min bror, hans fru Annmarie och Margit på mat på Jogersö, men så blev det inte, hon gick bort några veckor senare. Margit kom att betyda mycket för mig, jag sa alltid att jag hade Sveriges bästa och snällaste granne, men nu är det slut, lyckan varar inte så länge, men tack för att du funnits, Margit.