Efter en lång tids sjukdom har Mats Stefenson avlidit omgiven av sina närmaste.
Han efterlämnar makan Anne, barnen Jens, Tomas och Pia och barnbarn.
Mats kom till Nyköping i slutet av 1970-talet efter uppväxt i Stockholm, militärtjänst i flottan och läkarstudier, för att fullgöra Allmän-tjänstgöring.
Hösten 1980 träffades vi då vi båda arbetade på dåvarande läkarstationen, sedermera vårdcentralen Bagaregatan. Redan då uppstod vänskap och Mats lugn och harmoni bidrog till trygghet, inte minst hos mig som yngre kollega.
Åren gick och Mats blev färdig distriktsläkare och började arbeta på Vårdcentralen Lasarettet, där hans senare blev chef. I den rollen ansvarade han för projektet att flytta till det som nu är Vårdcentralen Åsidan.
Under 1990-talet arbetade vi återigen tillsammans, Mats som chef på Åsidan och jag som chef på VC Bagaregatan.
1990-talet var speciella år med husläkarreform, Ädelreform, ekonomisk kris i Sverige och fortsatt snabb medicinsk utveckling. Allt detta skapade turbulens, inte minst i sjukvården.
Mats egenskaper kom då väl till pass. Hans lugn, intellektuella snabbhet, klokhet och förmåga att skapa harmoni gav en trygghet hos dem Mats arbetade med. Han hann med en paus för att som volontär för Rotary arbeta i Afrika.
Vid tiden runt millennieskiftet föddes tankar om en ny vårdcentral i Nyköping, helst i egen regi.
Syftet var att bidra till förnyelse och inspiration.
I detta arbete spelade Mats en betydande roll i den arbetsgrupp som så småningom bildades.
Vid denna tid hade Mats redan börjat påverkas av sin sjukdom. Han avslutade sitt chefskap på Åsidan och gjorde korta utflykter för att prova arbete i Östergötland men återvände till Nyköping.
När så, efter många års utredande och planerande, vårdcentralen Stadsfjärden öppnade vintern 2006 blev Mats tillsammans med mig och distriktsköterska Lena Widén dess första ledning.
Mats sjukdom, en svår form av Parkinsons sjukdom, begränsade honom alltmer och när vi 2010 fick kasta loss under Praktikertjänsts flagg var Mats alltför nedsatt för att orka med att bli delägare och han tvingades dra sig tillbaka.
Det som stannar i minnet är den person Mats var, vilket sträckte sig långt utöver läkarrollen.
Hans aptit på livet inspirerade. Intresse för människor, kultur, inte minst böcker, god mat, havet och naturen samt segling var några områden han delade med vänner och arbetskamrater. Mats intellektuella bredd imponerade. Han lärde sig spanska, han studerade arkeologi och konstvetenskap och var en mycket god vinkännare. Bakom ytan doldes också en spelevink, alltid redo för upptåg och hyss.
Som chef och kollega imponerade hans prestigelöshet, förmåga att lyssna och vilja att göra gott. Även under sjukdomsåren hade Mats en beundransvärd förmåga att finna sig tillrätta utan ett uns av bitterhet över det öde som sjukdomen betytt.
Det är med stor saknad men varmt hjärta vi kommer att bevara Mats i vårt minne.