En diskret gul ros pryder Nils-Eriks dödsannons, allt enligt hans egna önskemål. Sitt förflutna teaterliv ville han inte tala om, eller ens kännas vid. Vissa delar av hans personlighet var gåtfulla. Vilken kulturgärning han har gjort!
Han var kompis med min pappa Rune, han var ett år äldre, han var född -27. De båda medverkade i Ivar Schnells midsommarspel som pågick fram till 1968. Olika historiska krönikespel som ex. ”Ett midsommarspel på Hertig Karls tid", ”De vises sten”, men kanske framförallt ”Nyköpings Gästabud”. Här spelade Nils-Erik narrens roll på tidigt 60-tal. Han skulle senare spela både kungens roll, och när jag inträdde i spelet -74, spelade han dubbelrollen som Herr Knut och bonden. Det blev sedan många år med olika roller tillsammans.
Parallellt, från -50 och -60-tal, spelade han även nyårsrevyer. Knutte Larsson, Benny Jägerberg och Berndt Uthas var de som producerade. Jag var inte gammal när Nyköpings teater fick bli min barnvakt dessa nyårsaftnar. I feb -74 sattes barnteaterföreställningen ”Trollerilådan” upp på Nyköpings teater. Jag spelade en fiskare, Nils-Erik en professor. Ann-Margret Bramberg hade en av huvudrollerna. (Hon hamnade sedan på Dramaten.) Med den turnerade vi även runt på skolor i Sörmland.
1978 fick han, mycket välförtjänt, kommunens kulturstipendium. ”För förtjänstfullt arbete för kultur och teater. Hans roller präglas av äkta känsla och ett aldrig sinande intresse för teater.” Under en sommar spelade vi in Ivar Schnells tio krönikespel för radio. En av de sista rollerna han hade var i ”Nymos” uppsättning av ”Spelman på taket”. Nils-Erik spred alltid god stämning i logen innan vi gick på scenen. Med subtila små skämt och kommentarer. Några återkom: – Vad fina ni är, vad tycker ni om mig? Han hade lätt till skratt och var lika lätt att tycka om. Som ”huvudkassör och bokförare” jobbade han lika förtjänstfullt med ekonomi på Svenssons järnhandel.