Det kom ett telefonsamtal en dag, ett smärtsamt besked, att vår vän Pelle Tornberg sedan nära sjuttio år hade lämnat oss. En stor tomhet, sorg och mycken vemod fyllde mig. Världen hejdade sig för ett tag, inget skulle bli riktigt detsamma.
Helsingborgaren Pelle som kommit hit, idrottsintresserad som han var, tog sig till Folkungavallen för att börja träna fotboll där många lag var igång. Han fann sig inte riktigt till rätta men som av en slump kom någon fram till Pelle och undrade om han ville vara med. Svaret blev ja och det var början på ett långt idrottsliv i NSK där vi senare skulle komma att spela i samma juniorlag och A-lag. Även inom läroverksidrotten blev Pelle en klippa, en lugn teknisk spelare, med bra vänsterfot och en gentleman i alla avseenden på banan.
När tankarna föddes att bilda en ny förening inom idrotten genom att förena NSK och AIK blev Pelle viktig i de diskussioner som fördes inom vår förening. Det mynnade så småningom ut i att Bissarna bildades. Året skrevs till 1966 och Pelle kunde då ersätta den vita tröjan med den röda.
Det blev flera framgångsrika år med Bissarna. Med NSK i minnet och ett jubileum i vardande var vi många som ville hjälpa till för att fira NSK som hundraåring. Pelle som trätt in som den självklare ledaren i Föreningen Äldre NSK:are och blivit vår ordförande tog på sig en stor uppgift. Det blev många möten med Stadsvakten, många att rådfråga och mängder av sparade dokument att gå igenom och ingen kunde gjort detta bättre. Pelles engagemang och förmåga var outstanding och mynnade ut i en välbesökt Stadsvakt där en utställning kunde ses och en intressant föreläsning presenterades av Pelle.
Vår förening bildades av unga pojkar som lekte och idrottade främst på två platser, Borgis och Galghagen och man kallade sig Linnea vilket ju senare blev NSK. Det blev en lärorik lektion tack vare Pelles idoga arbete och berättande, en riktig minnesdag. Men det skulle komma mer och en solig dag i augusti samlades vi alla på Borgis skolgård och marscherade tillsammans bakom vår fana för att på plats i Galghagen leka som man gjorde förr. En hundraårsdag att minnas.
Kvar fanns nu Äldre NSK med sina aktiviteter och där insåg vi att något behövde göras för att klara föreningen och dess innehåll.
Pelle, som den utmärkte ledaren han var, blev den som kom att omforma föreningen när han ledde oss vidare genom att först öppna den för våra damer, en utmärkt idé som följdes av att göra vår förening till en öppen sådan med möjlighet för den som vill att få vara med.
Det krävdes gott omdöme, sunt förnuft och en mängd kurage och detta hade Pelle gott om. Saknaden efter Pelle är stor, han var en sann humanist och filantrop, men i hans anda lever vi vidare tacksamma över att ha fått vara Pelles vän under många fina år.
Våra tankar i saknadens stund går till hustrun Pia, de båda sönerna och syskonen.