Jag träffade Per 1975 när vi nätter igenom arbetade med olika filmprojekt på SF. Det blev början till en vänskap som ledde till att vi tillsammans med några vänner bildade ett kollektiv. En kreativ period där Per fick utlopp för sitt musikintresse, sitt politiska engagemang samt sitt filmkunnande. Det blev ett proggband, en gatuteater, en rockopera och filmjobb i samarbeten med bl.a. Jaque Tati, Hasse och Tage, Stefan Jarl m.fl.
Så småningom sökte vi ett ställe där vi kunde kombinera arbete och familjeliv. Max 10 mil från Stockholm och med flera hus och byggnader för djur och arbete. Då dök Lagnö Gård utanför Trosa upp. Nu var det 1981 och med Per i spetsen byggdes Studio Lagnö. En komplett filmstudio för postproduktion. Här klipptes, ljudlades och mixades många filmer som bland annat 1986 gav Studio Lagnö ett erkännande i form av en Guldbagge. Hit kom också elever från olika filmutbildningar. Per var en uppskattad lärare och inspiratör. Studio Lagnö blev ett begrepp och Per en engagerad profil i Trosas kulturliv.
Kollektivet Lagnö Gård växte. Det föddes tio flickor inom loppet av 10 år. Tvåan, femman och nian var Per pappa till. Det blev ganska stökigt emellanåt men Per var en tålig och varm babytröstare. Med sina långa kamelben gungade han ledsna bebisar tills dom somnade i hans famn. Här träffade Per också sin själsfrände och kärlek, Tin.
När filmverksamheten trappades ner omvandlade Per tillsammans med Tin Studio Lagnö till ett vandrarhem. Rummen fick namn efter filmer som Studion arbetat med genom åren. Ett anständigt rum, Bullerbyn, Melonia, Toalett Tati , Mitt liv som dusch m.fl.
Pers och Tins sista gemensamma projekt var hyreskooperativet Lagnö Bo.
Ett gemensamhetsboende med 19 lägenheter. En stor vinterträdgård med en scen för teater, föreläsningar och musik, helt i Pers anda.
Den som har planterat ett träd har inte levt förgäves.