Men skaran av de som saknar och sörjer Sonny är ofantligt större, eftersom han var mycket begåvad i att skaffa kamrater och skapa kontakter och att sköta dessa. Vi vill därför bara framhäva en skatt, som Sonny ansåg vara en av den dyrbaraste som fanns i livet: Musiken. Sonny och fiolen var nästan synonymt och vi i Filharmoniska Sällskapet känner stor tacksamhet till Sonny, att han var oss trogen i nästan fyrtio år, den tiden under vilken han tisdag för tisdag var på sin plats i orkestern. Med engagemang och lidelse bemästrade han instrumentet och stod säker som ett berg emot alla tänkbara svårigheter som en amatörviolinist kan möta. Fast riktigt oskyldig amatör var han dock inte, har Sonny dock före sin Nyköping-tid turnerat med Arbis Teatern Norrköping i bl a olika operettföreställningar.
Men Sonny hade förutom sina fyra fiolsträngar även ytterligare strängar på sin meritlista. Han intresserade sig redan tidigt för musiklivet i Sörmland och hjälpte till för att utveckla detta under Sörmlands Landstings regi.
När han lämnade denna verksamhet på åttiotalet, så använde han sin erfarenhet och sitt kontaktnät för att stödja utvecklingen av Nyköpings Filharmoniska Sällskapet. Under alla dessa år hjälpte han till, antigen som intendent, kassör, sekreterare, ordförande eller som allihopa på en gång.
Han lirkade orkestern genom olika utvecklingsfaser, ekonomiska svårigheter och storproduktioner. För sina gärningar belönades han vid två tillfällen med Kungens och Sveriges Orkesterförenings medaljer i guld. Han har under många år representerat Sörmland i många sammanhang i Sveriges Orkesterförening och var arkitekten bakom att föreningen får regionala pengar för arrangörsstöd i distriktet.
Vi som har haft glädje att musicera tillsammans med honom kommer att sakna Sonny. Vi hoppas att Coronarestriktionerna kommer att ändras på hösten och att vi då kan hedra Sonnys minne i en av våra konserter.