Våra vägar korsades i mitten på sextiotalet. Vi arbetade båda på Charles Westerberg fast på olika avdelningar men med ett gemensamt intresse ”Film”. Stellan hade mycket god kunskap om stans biografer Royal, Grand, Saga, Röda kvarn och deras utbud. Roxy tillkom också under sextiotalet. Vi fick rekommendationer av Stellan vilka filmer som var sevärda. Jag besökte också Stellan i Grandbiografens maskinrum, en fascinerande värd med två stora bågljusprojektorer för 32 mm film. Med van hand växlade han, utan avbrott i filmvisningen, mellan projektorerna när första spolen var slut och nästa projektor och spole skulle växlas in. Publiken märkte aldrig växlingen.
Under filmens gång, i maskinrummet, hjälpte Stellan oss att klippa och skarva våra första trevande försök att få sammanhang på en dubbel åtta smalfilm. Mitt och Stellans filmintresse har alltid funnits där, när vi träffades. För ett år sedan började Stellan att överföra våra super-8 smalfilmer med ljud till DVD. Lika nyfiken, uppdaterad och hjälpsam som alltid vilket vi är mycket tacksamma för. När vi, i Stellans egen hemmabiograf, fick sjunka ner i Rödakvarns gamla röda biografstolar som Stellan fått köpa loss vid rivningen av biografen. Nu kunde vi betrakta våra omformade smalfilmer till DVD som Stellan, från maskinrummet, spelade upp för oss. En speciell värd när gången tid kommer tillbaka på filmduken, bevarat åt framtiden.
Stellans restaurering och överföring av gamla filmer från Nyköping går att se på Stadsvaktens TV skärmar. Filmer som guidar oss, med Stellans lugna röst, genom Nyköpings stad gator och kulturliv. En kulturgärning som Stellan har prisats för, med all rätt.
Det blev ett chockartat besked och stor sorg vid Stellans bortgång. Vi känner saknad av en god vän och delar familjens sorg, men vårdar hans minne som är ljust.